Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
jag är sådär lite lagom trött på vinter nu.
trött på att frysa, trött på is i skägget, på frysta näsborrar. trött på att halka omkring när jag går till jobbet på mornarna, trött på att halka omkring när jag går hem på kvällarna.
och snart äre jul också. jag ser inte fram emot det alls. har aldrig... eller ja, i vuxen ålder iaf, gillat julen. stress, jobbigt, allt känns så... plastigt.
men den här julen... ser inte fram emot det alls. kommer bli väldigt märklig. varenda år har vi varit hos farmor. kanske nåt enstaka år har vi vart hemma hos oss, men farmor har alltid varit med.
men inte den här julen.
inte nån jul efter denna.
jaha... annars... joo, blitt 29. så har påbörjat mitt 30nde år. födelsedagen gick rätt obemärkt förbi. lite grattissms, men inte mer. helt lagom och perfekt. det är trotsallt inget jag vill ha nåt väsen över.
nae...jag vet inte. tror jag hade mer o få ur mig egenltigen, men jag tappade lusten lite.
tjipp
och välkomna till a queer eye for the straight guy
torsdag 16 december 2010
söndag 14 november 2010
bleh.
Kom hem i fredags, efter att ha bott hos mor i en vecka
det första jag märker när jag kommer innanför dörrn är att saker inte står där brukar. börjar undra vafan det är som pågår, funderar på att ringa vän o fråga om han har vart där med nyckel o busat. dock hinner jag se en lapp där det står att NEA-gruppen på uppdrag av telia har vart inne o installerat extra uttag, o ställt dit utrustning så att jag kan få digitalteve och telefon via bredbandet.
en dosa till i hallen, som dom har kopplat ifrån den som redan fanns, in i rummet, till teven, in i en switch, från switcen tillbaka till dosan i hallen, från den dosan går min kabel till min router.
urf irriterande. kunde dom inte bara dratt skiten, o sen låtit mig välja själv om jag vill att det ska kopplas in? antalet datorer som står här inne borde vittna om att jag troligen är kompetent nog att sätta in nåra kablar.
ska kolla om grejerna dom har ställt dit verkligen behövs, eller om jag kan göra mig av med dom. iaf den värdelösa switchen dom ställde hit. jag ser helst att hårdvara som sköter min kommunikation inom min lägenhet håller något högre kvalitet än en 10/100 switch av okänd typ.
iofs ser den väl rätt okey ut på pappret, dock skulle jag helst se att första punkten in i mitt nätverk är min router.
ska kolla om det går o ordna.
sen att allt dom flyttat på, inte var tillbakaställt på sin plats, eller att dom uppenbarligen inte lyckats ta med sig ett lock till ena kabelkanalen som är långt nog, det är en annan sak
fick en överraskning när jag kom hem också. min stationära som jag startade om i onsdags, hade inte kommit igång. och vägrar göra det också.
jag vet inte varför. har inte orkat felsöka än, men ska sätta mig o göra det snart.
just nu ser jag mest bilden av en ännu en utgift jag inte räknat med, eller heller kan ha.
nåväl, först ta reda på vad som felar, sen oroa sig om vad man måste göra för att få det att fungera igen.
skulle verkligen behöva fixa min server också. lösningen jag först hade tänkt mig fungerar inte, med den hårdvaran jag har. så jag skulle behöva ett moderkort som har stöd för att sköta raidning på 4 diskar direkt.
överlag skulle ett annat moderkort vara bra, då det nuvarande ger mig ett fel i linux som jag inte kommer tillrätta med.
jag vet helt inte vad det är som felar.
o gärna så snart som möjligt, då min nuvarande server inte alls mår bra.
aah well, det löser sig väl, till slut, det med.
nej om man skulle orka sätta sig o försöka då kanske...
tjipp o välkomna till
CSI Miami
(AAAAAOOOOOOOWWW)
Kom hem i fredags, efter att ha bott hos mor i en vecka
det första jag märker när jag kommer innanför dörrn är att saker inte står där brukar. börjar undra vafan det är som pågår, funderar på att ringa vän o fråga om han har vart där med nyckel o busat. dock hinner jag se en lapp där det står att NEA-gruppen på uppdrag av telia har vart inne o installerat extra uttag, o ställt dit utrustning så att jag kan få digitalteve och telefon via bredbandet.
en dosa till i hallen, som dom har kopplat ifrån den som redan fanns, in i rummet, till teven, in i en switch, från switcen tillbaka till dosan i hallen, från den dosan går min kabel till min router.
urf irriterande. kunde dom inte bara dratt skiten, o sen låtit mig välja själv om jag vill att det ska kopplas in? antalet datorer som står här inne borde vittna om att jag troligen är kompetent nog att sätta in nåra kablar.
ska kolla om grejerna dom har ställt dit verkligen behövs, eller om jag kan göra mig av med dom. iaf den värdelösa switchen dom ställde hit. jag ser helst att hårdvara som sköter min kommunikation inom min lägenhet håller något högre kvalitet än en 10/100 switch av okänd typ.
iofs ser den väl rätt okey ut på pappret, dock skulle jag helst se att första punkten in i mitt nätverk är min router.
ska kolla om det går o ordna.
sen att allt dom flyttat på, inte var tillbakaställt på sin plats, eller att dom uppenbarligen inte lyckats ta med sig ett lock till ena kabelkanalen som är långt nog, det är en annan sak
fick en överraskning när jag kom hem också. min stationära som jag startade om i onsdags, hade inte kommit igång. och vägrar göra det också.
jag vet inte varför. har inte orkat felsöka än, men ska sätta mig o göra det snart.
just nu ser jag mest bilden av en ännu en utgift jag inte räknat med, eller heller kan ha.
nåväl, först ta reda på vad som felar, sen oroa sig om vad man måste göra för att få det att fungera igen.
skulle verkligen behöva fixa min server också. lösningen jag först hade tänkt mig fungerar inte, med den hårdvaran jag har. så jag skulle behöva ett moderkort som har stöd för att sköta raidning på 4 diskar direkt.
överlag skulle ett annat moderkort vara bra, då det nuvarande ger mig ett fel i linux som jag inte kommer tillrätta med.
jag vet helt inte vad det är som felar.
o gärna så snart som möjligt, då min nuvarande server inte alls mår bra.
aah well, det löser sig väl, till slut, det med.
nej om man skulle orka sätta sig o försöka då kanske...
tjipp o välkomna till
CSI Miami
(AAAAAOOOOOOOWWW)
torsdag 11 november 2010
bara nåt
Jahapp.
Jag har egentligen inget att säga, eller att skriva om, men jag bara kände för att skriva, så jag gör det.
jag är fortfarande hos mor. inte lyckats ta mig hem än.
är tillräckligt spännande att ta sig sträckan mellan jobbet o morsan(o det är inte långt) medans bilen fortfarande har sommarskor på sig.
en sommarskodd, bakhjulsdriven bil har helt klart problem i hala förhållanden, då minsta lilla lutning blir nästan ett oöverstigligt hinder.
men mor är hemma iaf. hon kom hem i måndags. läkarna tror på en infektion(eller va det inflammation?) i gallblåsan, så hon äter ... tror det var antibiotika... skitsamma vilket, jag är mest nöjd att hon är hemma o inte verkar ha ont.
trött... sovigt dåligt senaste tiden, o det har mest varit skitärenden på jobbet.
men, sånna dar, eller t.om veckor har man på sånna här jobb. det är naturligt.
en fördel, man faktiskt har som 1st line support, är att man väldigt sällan har nåt att tänka på när dagen är över. skulle väl vara om nån inringande har vart exceptionellt blåst eller otrevlig, men har man jobbat med det ett tag, som t.ex jag har, o ffa inom privat kundtjänst/support, så räcker det med att få svära nåra minuter över en otrevlig gris, så kan man släppa det sen, det är inget som hänger kvar. och till skillnad från mitt förra jobb, så har jag inga ärenden som hänger över mig när jag går hem, o som kan störa eller oroa mig efteråt. kan vara något nån gång, men dom vet man att man kommer bli av meed väldigt snart. o det händer inte direkt ofta heller. det är skönt. jag har annars lätt för att älta saker, fastna i tankar på jobbet om jg har nåt över mig, men nu så kan man ta ett djupt andetag efter man har kommit utanför dörrn, o den jobbdan r över och bortglömd.
jaahaaa...
jag har hittat 2 bilder jag ska tatuera.
jag hade länge bestämt mig för ett skivomslag till skivan "bastards", att dden skulle bli den första(nej, jag räknar inte järnkorset jag har på armen), men så blire nog inte.
den ska sitta nånstans någon gång också, men jag har hittat
dom 2.
dom behöver nog göras om lite.
en vän håller på med den första, friställer från bakgrund, förstorar upp lite o sånna där saker. o den får nog bli min första riktiga tatuering.
ser ju inte direkt ut som att jag kommer hitta min trollflicka i verkliga livet any time soon, så jag får väl börja med att tatuera henne då.
den andra.. ja, den e ju lite mekkigare att göra om. jag måste fundera på den.
eller så får den vara som den här, kanske är meningen att den ska vara lite suddig. får nog kanske konferera lite med en tatuerare sen när det beger sig.
men sitta där nån dag, det ska dom, o får jag som jag vill, så blir det inom en närmare framtid.
nåväl, det får väl vara det för den här gången.
Tjipp
och välkomna till Veckans Kanin
(tro nu inte för allt i världen att jag är ett alex schulman-fan, för den jäveln behöver 2 blykulor. en mellan ögonen o en till bara för att vara säker på att den första inte misslyckades.)
Jag har egentligen inget att säga, eller att skriva om, men jag bara kände för att skriva, så jag gör det.
jag är fortfarande hos mor. inte lyckats ta mig hem än.
är tillräckligt spännande att ta sig sträckan mellan jobbet o morsan(o det är inte långt) medans bilen fortfarande har sommarskor på sig.
en sommarskodd, bakhjulsdriven bil har helt klart problem i hala förhållanden, då minsta lilla lutning blir nästan ett oöverstigligt hinder.
men mor är hemma iaf. hon kom hem i måndags. läkarna tror på en infektion(eller va det inflammation?) i gallblåsan, så hon äter ... tror det var antibiotika... skitsamma vilket, jag är mest nöjd att hon är hemma o inte verkar ha ont.
trött... sovigt dåligt senaste tiden, o det har mest varit skitärenden på jobbet.
men, sånna dar, eller t.om veckor har man på sånna här jobb. det är naturligt.
en fördel, man faktiskt har som 1st line support, är att man väldigt sällan har nåt att tänka på när dagen är över. skulle väl vara om nån inringande har vart exceptionellt blåst eller otrevlig, men har man jobbat med det ett tag, som t.ex jag har, o ffa inom privat kundtjänst/support, så räcker det med att få svära nåra minuter över en otrevlig gris, så kan man släppa det sen, det är inget som hänger kvar. och till skillnad från mitt förra jobb, så har jag inga ärenden som hänger över mig när jag går hem, o som kan störa eller oroa mig efteråt. kan vara något nån gång, men dom vet man att man kommer bli av meed väldigt snart. o det händer inte direkt ofta heller. det är skönt. jag har annars lätt för att älta saker, fastna i tankar på jobbet om jg har nåt över mig, men nu så kan man ta ett djupt andetag efter man har kommit utanför dörrn, o den jobbdan r över och bortglömd.
jaahaaa...
jag har hittat 2 bilder jag ska tatuera.
jag hade länge bestämt mig för ett skivomslag till skivan "bastards", att dden skulle bli den första(nej, jag räknar inte järnkorset jag har på armen), men så blire nog inte.
den ska sitta nånstans någon gång också, men jag har hittat
dom 2.
dom behöver nog göras om lite.
en vän håller på med den första, friställer från bakgrund, förstorar upp lite o sånna där saker. o den får nog bli min första riktiga tatuering.
ser ju inte direkt ut som att jag kommer hitta min trollflicka i verkliga livet any time soon, så jag får väl börja med att tatuera henne då.
den andra.. ja, den e ju lite mekkigare att göra om. jag måste fundera på den.
eller så får den vara som den här, kanske är meningen att den ska vara lite suddig. får nog kanske konferera lite med en tatuerare sen när det beger sig.
men sitta där nån dag, det ska dom, o får jag som jag vill, så blir det inom en närmare framtid.
nåväl, det får väl vara det för den här gången.
Tjipp
och välkomna till Veckans Kanin
(tro nu inte för allt i världen att jag är ett alex schulman-fan, för den jäveln behöver 2 blykulor. en mellan ögonen o en till bara för att vara säker på att den första inte misslyckades.)
söndag 7 november 2010
hamen...
snart en månad på jobbet. tiden går fort. but i like it.
det är lite jobbigt att gå upp tidigt, o det är irriterande dyrt att åka 8 mil om dan. jag har inte redigt haft råd till ett busskort, o jag räds räkningen som kommer komma på bensinkortet.
men men... så är det, o det löser sig.
jag har en inkomst iaf, det är huvudsaken.
Mår ju helt klart bättre nu än vad jag gjorde för en månad sen också,
vill inte påstå att det är nånstans i närheten av vad det borde vara, men... för nu är det iaf på väg uppåt.
annars... jaaa jag sitter just nu hemma hos min mor. Hon fick åka in till sjukhuset i fredags. hon har haft väldigt ont i magtrakten sen i onsdags, och i fredags ringde hon sjukvårdsupplysningen för att höra efter. dom tyckte att hon skulle ringa 112 för ambulans, då det kunde ha med hjärtat att göra.
dom har kommit fram till nu iaf att det itne är hjärtat, verkar vara nåt med gallblåsan, men vi vet inte än om det kommer krävas operation eller inte.
vore ju rätt sug. skulle betyda 3 operationer på mindre än ett år. förstår att hon börjar tröttna. eller blire den fjärde?? jag vet inte riktigt. vet bara att hon har haft en del otur med det där den senaste tiden.
mycket sjukhusvistelser. nåväl, det har gått bra hittills, o det ska vi väl hoppas att det gör igen. bara hon inte ger upp. det har överlag varit ett skitår för henne.
känns som att det är rätt många det har varit ett skitår för.
Bara att hoppas att nästa år blir bättre, för allihop
ah well, är dags att fixa nåt att äta, kanske få nåt i en låda till imorrn
tjipp
o välkomna till byggfällan
snart en månad på jobbet. tiden går fort. but i like it.
det är lite jobbigt att gå upp tidigt, o det är irriterande dyrt att åka 8 mil om dan. jag har inte redigt haft råd till ett busskort, o jag räds räkningen som kommer komma på bensinkortet.
men men... så är det, o det löser sig.
jag har en inkomst iaf, det är huvudsaken.
Mår ju helt klart bättre nu än vad jag gjorde för en månad sen också,
vill inte påstå att det är nånstans i närheten av vad det borde vara, men... för nu är det iaf på väg uppåt.
annars... jaaa jag sitter just nu hemma hos min mor. Hon fick åka in till sjukhuset i fredags. hon har haft väldigt ont i magtrakten sen i onsdags, och i fredags ringde hon sjukvårdsupplysningen för att höra efter. dom tyckte att hon skulle ringa 112 för ambulans, då det kunde ha med hjärtat att göra.
dom har kommit fram till nu iaf att det itne är hjärtat, verkar vara nåt med gallblåsan, men vi vet inte än om det kommer krävas operation eller inte.
vore ju rätt sug. skulle betyda 3 operationer på mindre än ett år. förstår att hon börjar tröttna. eller blire den fjärde?? jag vet inte riktigt. vet bara att hon har haft en del otur med det där den senaste tiden.
mycket sjukhusvistelser. nåväl, det har gått bra hittills, o det ska vi väl hoppas att det gör igen. bara hon inte ger upp. det har överlag varit ett skitår för henne.
känns som att det är rätt många det har varit ett skitår för.
Bara att hoppas att nästa år blir bättre, för allihop
ah well, är dags att fixa nåt att äta, kanske få nåt i en låda till imorrn
tjipp
o välkomna till byggfällan
torsdag 21 oktober 2010
Hamen
På jobbet.
Går fint. Har börjat svara en del själv
Fast idag. Njaaaa lite för möe skitärenden. Men men. Det verkar röra åå sig med konton o dator iaf.
Aja. Slutar snart, o då kommer snart allt vara bra igen
Går fint. Har börjat svara en del själv
Fast idag. Njaaaa lite för möe skitärenden. Men men. Det verkar röra åå sig med konton o dator iaf.
Aja. Slutar snart, o då kommer snart allt vara bra igen
tisdag 12 oktober 2010
sådär ja
Då var första dan aavklarad
går upp snortidigt(6.40), trött som ett as då jag kanske har sovit lite mer än en timme.
kommer till jobbet, träffar kollegan som börjar samtidigt som mig, o chefen. får en fadder, sitter hos honom en stund, sen äre dags för möte. mycket prat om sånt man inte förstår, så man sitter lite som en fiskmås. 2 timmar möte är lite tungt när man bara har jobbat på ett ställe en timme so far.
studsar runt lite bland lite olika människor o medlyssnar, o min fadder visar lite olika system som man har o göra med.
sen lite lunch sen fortsätta med att medlyssna o prata lite system.
so far... ja, bra folk, dom jag har stött på än så länge. verkar vara en lagom nivå på humorn(låg naturligtvis(o snart äre dags för mig att göra entré, o då jävlar, då ska den bli ännu lägre)). rätt mycket system o hålla koll på, men jobbet i sig verkar inte direkt vara nåt bekymmer, en del som är unikt för kunden, men annars rätt mycket som jag har dolat med förr. bra chefer.
det verkar vara ett bra ställe att vara på helt enkelt, o arbetsuppgifterna helt okey.
nae jag har en bra känsla inför det här. det känns hoppfullt.
jag må ha sagt "aldrig 1st line igen", men... fan, jag kan nog stå ut med det ett tag. jag tror det.
i vilket fall som helst, allt spöar arbetslöshet, o då det verkar vara ett schysst ställe med bra folk o bra chefer så tror jag absolut att jag trivas med det.
tjipp o välkomna till dansbandskampen
går upp snortidigt(6.40), trött som ett as då jag kanske har sovit lite mer än en timme.
kommer till jobbet, träffar kollegan som börjar samtidigt som mig, o chefen. får en fadder, sitter hos honom en stund, sen äre dags för möte. mycket prat om sånt man inte förstår, så man sitter lite som en fiskmås. 2 timmar möte är lite tungt när man bara har jobbat på ett ställe en timme so far.
studsar runt lite bland lite olika människor o medlyssnar, o min fadder visar lite olika system som man har o göra med.
sen lite lunch sen fortsätta med att medlyssna o prata lite system.
so far... ja, bra folk, dom jag har stött på än så länge. verkar vara en lagom nivå på humorn(låg naturligtvis(o snart äre dags för mig att göra entré, o då jävlar, då ska den bli ännu lägre)). rätt mycket system o hålla koll på, men jobbet i sig verkar inte direkt vara nåt bekymmer, en del som är unikt för kunden, men annars rätt mycket som jag har dolat med förr. bra chefer.
det verkar vara ett bra ställe att vara på helt enkelt, o arbetsuppgifterna helt okey.
nae jag har en bra känsla inför det här. det känns hoppfullt.
jag må ha sagt "aldrig 1st line igen", men... fan, jag kan nog stå ut med det ett tag. jag tror det.
i vilket fall som helst, allt spöar arbetslöshet, o då det verkar vara ett schysst ställe med bra folk o bra chefer så tror jag absolut att jag trivas med det.
tjipp o välkomna till dansbandskampen
torsdag 7 oktober 2010
a new dawn, once again
nu har jag gått arbetslös ett tag, o lessnat. hårt.
en polare jobbar på Logica, o gav mig numret till chefen.
sen kom lite begravning o jobbiga saker ivägen, men i tisdags ringde jag.
chefen frågar om jag kan komma på onsdag o prata lite. kl. 15
så onsdag, jag åker till Mariestad. träffar teamledare och en annan polare, går in i ett litet rum o pratar lite
märklig intervju, dom berättar mest hur allt fungerar. enda frågorna som kommer är hur jag skulle känna över att jobba där, så jag inte känner att det hela är ett nerköp. då jag är arbetslös o mår förjävligt över allt, så är allt ett uppköp, så svaret på den frågan är självklart nej.
jag är rätt säker på att dom 2 jag känner där har pratat gott om mig, och dom verkar ha lite dregel i mungipan över att jag tidigare har jobbat på volvo it. dom 2 åren på telia kundtjänst gör säkert lite också.
så, slutresultatet är att jag börjar jobba på tisdag.
fan, jag tyckte det gick snabbt när jag började på adecco, från intervju till att dom bestämmer sig på mindre än en vecka.
nu gick jag från ansökan... eller inte ens det, från intresseanmälan till anställning på drygt ett dygn.
yes, it's nice. det är jobb. det är bra.
sen får vi se hur länge det blir. till mitten av mars är det jag vet nu.
vad som händer efter det, vet vi då.
effekterna av det då? tja. kanske känner mig lite gladare.
jag har iaf fått en annan energi. jag har städat köket. o kommer städa resten imorrn. jag känner för det tillomed. börjar bli dags att få ordning lite på skiten
tjipp, o välkomna till Diskutabelt
en polare jobbar på Logica, o gav mig numret till chefen.
sen kom lite begravning o jobbiga saker ivägen, men i tisdags ringde jag.
chefen frågar om jag kan komma på onsdag o prata lite. kl. 15
så onsdag, jag åker till Mariestad. träffar teamledare och en annan polare, går in i ett litet rum o pratar lite
märklig intervju, dom berättar mest hur allt fungerar. enda frågorna som kommer är hur jag skulle känna över att jobba där, så jag inte känner att det hela är ett nerköp. då jag är arbetslös o mår förjävligt över allt, så är allt ett uppköp, så svaret på den frågan är självklart nej.
jag är rätt säker på att dom 2 jag känner där har pratat gott om mig, och dom verkar ha lite dregel i mungipan över att jag tidigare har jobbat på volvo it. dom 2 åren på telia kundtjänst gör säkert lite också.
så, slutresultatet är att jag börjar jobba på tisdag.
fan, jag tyckte det gick snabbt när jag började på adecco, från intervju till att dom bestämmer sig på mindre än en vecka.
nu gick jag från ansökan... eller inte ens det, från intresseanmälan till anställning på drygt ett dygn.
yes, it's nice. det är jobb. det är bra.
sen får vi se hur länge det blir. till mitten av mars är det jag vet nu.
vad som händer efter det, vet vi då.
effekterna av det då? tja. kanske känner mig lite gladare.
jag har iaf fått en annan energi. jag har städat köket. o kommer städa resten imorrn. jag känner för det tillomed. börjar bli dags att få ordning lite på skiten
tjipp, o välkomna till Diskutabelt
tisdag 5 oktober 2010
lite dag för dag
är det något inom mig som dör. lite för varje dag som går, försvinner ännu en liten bit av det. jag vet inte hur mycket av det som finns kvar, men jag tror inte det är mycket.
det glöder inte lika starkt nu som det gjorde förr, långt ifrån.
om inget händer som tänder upp det igen så vet jag inte... hur länge jag står ut.
det är mitt hopp. mitt hopp över mig själv, mitt hopp för världen, mitt hopp för allt.
lite mer för var dag.
om det det tar slut, vad händer då? kommer jag hitta en anledning att hålla mig kvar, försöka få lite av det tillbaka, eller kommer jag ge upp helt?
jag vet inte.
allt är bara...
det glöder inte lika starkt nu som det gjorde förr, långt ifrån.
om inget händer som tänder upp det igen så vet jag inte... hur länge jag står ut.
det är mitt hopp. mitt hopp över mig själv, mitt hopp för världen, mitt hopp för allt.
lite mer för var dag.
om det det tar slut, vad händer då? kommer jag hitta en anledning att hålla mig kvar, försöka få lite av det tillbaka, eller kommer jag ge upp helt?
jag vet inte.
allt är bara...
måndag 20 september 2010
Morgonen...
...gryr, en kall och grå dag, trots skinande sol.
jag sörjer, för det som hände igår var i mitt tycke det värsta som kunde hända. 4 år till och med dom där som vågmästare
gårdagen var historisk, men det är enligt mig inte en positiv historia.
jag ser inte fram emot dom kommande 4 åren(facit får visa i slutet av dom om mina skräckslagna tankar har rätt) och jag hoppas att folket inte låter en sån här sak ske igen nästa gång det är dags.
jag sörjer, för det som hände igår var i mitt tycke det värsta som kunde hända. 4 år till och med dom där som vågmästare
gårdagen var historisk, men det är enligt mig inte en positiv historia.
jag ser inte fram emot dom kommande 4 åren(facit får visa i slutet av dom om mina skräckslagna tankar har rätt) och jag hoppas att folket inte låter en sån här sak ske igen nästa gång det är dags.
söndag 19 september 2010
onsdag 24 mars 2010
Så jag avslutade mitt konto på facebook.
Eller... på deras sätt, deaktiverade kontot. Det kändes bäst så.
Slippa läsa statusuppdateringar som får mig... sänkt. slippa känna saker jag inte vill känna, slippa känna självföraktet för att jag känner det jag känner, och för det jag borde, men inte kan känna.
så så fick det bli.
Och det var nog ändå dags. Det blir ju bara att man sitter där o stirrar, ändlöst, efter nya statusuppdateringar. tills... en speciell kommer och man stänger ner sidan, sänkt, tills man öppnar den igen en stund senare. and on it goes.
tyvärr är det lite väl lätt att återaktivera det igen, men... jaja. jag håller i minnet att kontot är deaktiverat, och håller mig därifrån. i hope.
well well.
Annars då. Tja, 1½ vecka utan jobb, möte idag med chefen o facket. vet inte riktigt vad som ska sägas där... men... jaja. det är såhär det ska skötas, så det är bara bra.
efter det...
dags att börja ta tag i saker.
tjipp
och välkomna till Halv Åtta Hos Mig
Eller... på deras sätt, deaktiverade kontot. Det kändes bäst så.
Slippa läsa statusuppdateringar som får mig... sänkt. slippa känna saker jag inte vill känna, slippa känna självföraktet för att jag känner det jag känner, och för det jag borde, men inte kan känna.
så så fick det bli.
Och det var nog ändå dags. Det blir ju bara att man sitter där o stirrar, ändlöst, efter nya statusuppdateringar. tills... en speciell kommer och man stänger ner sidan, sänkt, tills man öppnar den igen en stund senare. and on it goes.
tyvärr är det lite väl lätt att återaktivera det igen, men... jaja. jag håller i minnet att kontot är deaktiverat, och håller mig därifrån. i hope.
well well.
Annars då. Tja, 1½ vecka utan jobb, möte idag med chefen o facket. vet inte riktigt vad som ska sägas där... men... jaja. det är såhär det ska skötas, så det är bara bra.
efter det...
dags att börja ta tag i saker.
tjipp
och välkomna till Halv Åtta Hos Mig
onsdag 17 mars 2010
New beginnings
Mjaha
Så var man arbetslös.
I måndags ringer chefen på morron, och säger att vi måste ha ett möte.
På hennes tonfall, och att hon inte vill säga nåt på telefon säger mig att det inte är något bra. Jag blir direkt väldigt inställd på att beskedet kommer vara "VIT avslutar uppdraget, och vi har inget annat åt dig så vi får säga upp dig".
klockan blir strax innan 4, jag åker till kontoret, och får just det beskedet.
Tråkigt. men väntat.
Den senaste tiden har jag inte fungerat. det vet jag. jag har varit sjuk mycket, då jag inte sover så är jag trött jämnt, har kommit sent ofta, jag har inte orkat ta tag i saker, jag har glömt av att göra mycket jag ska göra... det har bara vart dåligt.
nån användare eller 2 har säkert klagat också... dumt.
men men, så är det. jag visste med mig att jag inte direkt presterade som jag en gång gjorde, långt ifrån.
Så till slut fick VIT nog, förståeligt, och valde att avsluta mitt uppdrag.
Ja, det känns väl inte jättebra, det är väl itne så att jag jublar, men, that's life
Jag kommer sakna kollegorna, dom är bra. och det är en bra arbetsplats att vara på
men, på ett sätt är det lite skönt. Jag började tröttna. Jag ska nog inte vara IT-tekniker egentligen. inte på det sättet.
Det har för det första helt förstört mitt hemmapulande.
Sen... ja jag vet inte. småsaker som gjorde att jag började tröttna. Jag tappade passionen för det. Det var inte längre ett nöje, det var ett jobb, o enbart ett jobb.
Så en nystart kan nog vara bra. Jag har ändå över 2 års erfarenhet från ett stort och väl ansett företag.
sen får man väl se, vad som blir. Jag kanske inte alls letar rätt på ett nytt it-jobb.
Just nu vet jag inget. Ja förutom att det kommer att lösa sig. förr eller senare. finns alltid jobb, jag kan börja plugga. möjligheterna är större nu.
Något jag däremot måste börja är att få ordning på mitt liv. hitta det som får mig att sova bättre, bli stabilare i humöret, sluta ha fler dalar än toppar. Helt enkelt bli lite helare i huvudet.
Så länge man har handduken med sig, så ordnar sig allt.
Tjipp
Och välkomna till Lyxfällan
Så var man arbetslös.
I måndags ringer chefen på morron, och säger att vi måste ha ett möte.
På hennes tonfall, och att hon inte vill säga nåt på telefon säger mig att det inte är något bra. Jag blir direkt väldigt inställd på att beskedet kommer vara "VIT avslutar uppdraget, och vi har inget annat åt dig så vi får säga upp dig".
klockan blir strax innan 4, jag åker till kontoret, och får just det beskedet.
Tråkigt. men väntat.
Den senaste tiden har jag inte fungerat. det vet jag. jag har varit sjuk mycket, då jag inte sover så är jag trött jämnt, har kommit sent ofta, jag har inte orkat ta tag i saker, jag har glömt av att göra mycket jag ska göra... det har bara vart dåligt.
nån användare eller 2 har säkert klagat också... dumt.
men men, så är det. jag visste med mig att jag inte direkt presterade som jag en gång gjorde, långt ifrån.
Så till slut fick VIT nog, förståeligt, och valde att avsluta mitt uppdrag.
Ja, det känns väl inte jättebra, det är väl itne så att jag jublar, men, that's life
Jag kommer sakna kollegorna, dom är bra. och det är en bra arbetsplats att vara på
men, på ett sätt är det lite skönt. Jag började tröttna. Jag ska nog inte vara IT-tekniker egentligen. inte på det sättet.
Det har för det första helt förstört mitt hemmapulande.
Sen... ja jag vet inte. småsaker som gjorde att jag började tröttna. Jag tappade passionen för det. Det var inte längre ett nöje, det var ett jobb, o enbart ett jobb.
Så en nystart kan nog vara bra. Jag har ändå över 2 års erfarenhet från ett stort och väl ansett företag.
sen får man väl se, vad som blir. Jag kanske inte alls letar rätt på ett nytt it-jobb.
Just nu vet jag inget. Ja förutom att det kommer att lösa sig. förr eller senare. finns alltid jobb, jag kan börja plugga. möjligheterna är större nu.
Något jag däremot måste börja är att få ordning på mitt liv. hitta det som får mig att sova bättre, bli stabilare i humöret, sluta ha fler dalar än toppar. Helt enkelt bli lite helare i huvudet.
Så länge man har handduken med sig, så ordnar sig allt.
Tjipp
Och välkomna till Lyxfällan
måndag 15 mars 2010
ork
Jag orkar inte.
jag blir bara mer o mer slut.
sömn, ja.
o mer.
jag är trött.
jag är trött på mig själv, på samma sak, på att sitta här, på skövde, på att inte komma nånstans, på att sitta fast, på känslor, på jobb, på att inte få det jag vill ha(nej inte saker), på det här som nån har fått för sig att kalla för liv.
Liv ja... Det säger dom att man har.
Jag tycker inte det.
Jag är vid liv, jag existerar, jag finns till. Men lever. nä. .Jag vill inte kalla det liv att varje dag göra samma saker. man går upp, man jobbar, man jobbar, man jobbar, man går hem, man glor.
Om jag hade bestämt vad mitt liv hade varit, så hade det inte varit det. Jag kan inte tänka mig att om nu någon/något designade allting, denne/detta hade bestämt sig för att det här är livet.
nej... det är inget liv. det är en... grå massa. en grå, kletig massa, som rinner ur en, rinner ner, för att bubblande lägga sig till rätta i det pisstinkande träsket som är allt.
liv... jävla skitprat.
visst. livet blir vad man gör det till, och jag gör inte så jävla mycket, det ska erkännas.
Men jag vete fan inte vad jag ska göra. jag skulle vilja ge mig ut o resa.
ja. det vore trevligt. fast med någon.
men resor kostar pengar, o pengar har jag inte, o jag är dålig på att spara.
jag har dåligt med pengar för att
1. jag har en dålig lön.
dock inte jättedålig, men den är inte speciellt bra. den är i storleksordning att jag en dålig månad precis får det att gå ihop. inte alltid jag kan handla mat dock.
2. jag är en jävla klant och har gjort dåliga val, o fortsätter göra dom, så att pengarna tar slut direkt. jag lever helt klart över mina tillgångar.
jaja, det löser sig väl det med.
vad kan man mer göra för att förgylla det som uppenbarligen ska kallas för liv? tja jag vet inte. jag har inte kommit på nåt. men fram tills att jag gör det, så är det inget liv jag lever. jag finns till.
nej... det är inte så bra just nu.
det har inte varit så bra den senaste tiden.
det är saker som behöver infinna sig alternativt andra som behöver försvinna för att det ska bli helt bra, och under tiden så finns det mest förvärrande omständigheter, med vissa ljuspunkter, som man tyvärr blir bestraffad för förr eller senare. känslor som under några dar inte kan komma åt en, för att sen komma tillbaka tiofalt. saker som trots att man känner till det redan blir 100 gånger tydligare och trycker ner en i skorna, nyheter som får en att kallna, allt uppbackat av en redig dos med självförakt för att man känner sånt man inte borde känna, o inte kan känna sånt som man borde.
fan...
jag är jävligt trött på det här. på sömnlösheten, på känslor, på livlöshet, på samma sak.
på att varje morgon kämpa mig upp på en tid som inte alls passar mig, efter att ha försökt sova under en tid som inte passar mig, lägga på ett falskt leende för att sen ge sig iväg, o försöka behålla det falska leendet, eller det falska intrycket om att allt är bra, för att ingen ska förstå att det inte alls är bra.
att besvara en eventuell "hur är det" fråga med "jodå, det är fint" för att slippa påtvingade följdfrågor. för det dom flesta vill höra är just att det är bra, så behöver man inte tänka mer på det.
jag kan ge dom det, det blir enklare för både mig och dom.
dock skulle det vara skönt om svaret "det är fint" faktiskt vore sant.
just nu vill jag inget av det här. jag vill bara stänga in mig, försvinna från världen ett tag, bara sitta i mörkret, i ett hörn, nånstans i lägenheten, o bara.. vara borta från allt. men så går faktiskt inte att göra. Nej, man får dra fram jobbjag, och klistra på en falsk etikett på honom. för trots allt så är det så, det är jag som mår dåligt. jobbjag mår bara fiiiint. åtminstonne försöker jag få alla att tro det, och hoppas på att jag lyckas.
tjipp o välkomna till Bolibompa
jag blir bara mer o mer slut.
sömn, ja.
o mer.
jag är trött.
jag är trött på mig själv, på samma sak, på att sitta här, på skövde, på att inte komma nånstans, på att sitta fast, på känslor, på jobb, på att inte få det jag vill ha(nej inte saker), på det här som nån har fått för sig att kalla för liv.
Liv ja... Det säger dom att man har.
Jag tycker inte det.
Jag är vid liv, jag existerar, jag finns till. Men lever. nä. .Jag vill inte kalla det liv att varje dag göra samma saker. man går upp, man jobbar, man jobbar, man jobbar, man går hem, man glor.
Om jag hade bestämt vad mitt liv hade varit, så hade det inte varit det. Jag kan inte tänka mig att om nu någon/något designade allting, denne/detta hade bestämt sig för att det här är livet.
nej... det är inget liv. det är en... grå massa. en grå, kletig massa, som rinner ur en, rinner ner, för att bubblande lägga sig till rätta i det pisstinkande träsket som är allt.
liv... jävla skitprat.
visst. livet blir vad man gör det till, och jag gör inte så jävla mycket, det ska erkännas.
Men jag vete fan inte vad jag ska göra. jag skulle vilja ge mig ut o resa.
ja. det vore trevligt. fast med någon.
men resor kostar pengar, o pengar har jag inte, o jag är dålig på att spara.
jag har dåligt med pengar för att
1. jag har en dålig lön.
dock inte jättedålig, men den är inte speciellt bra. den är i storleksordning att jag en dålig månad precis får det att gå ihop. inte alltid jag kan handla mat dock.
2. jag är en jävla klant och har gjort dåliga val, o fortsätter göra dom, så att pengarna tar slut direkt. jag lever helt klart över mina tillgångar.
jaja, det löser sig väl det med.
vad kan man mer göra för att förgylla det som uppenbarligen ska kallas för liv? tja jag vet inte. jag har inte kommit på nåt. men fram tills att jag gör det, så är det inget liv jag lever. jag finns till.
nej... det är inte så bra just nu.
det har inte varit så bra den senaste tiden.
det är saker som behöver infinna sig alternativt andra som behöver försvinna för att det ska bli helt bra, och under tiden så finns det mest förvärrande omständigheter, med vissa ljuspunkter, som man tyvärr blir bestraffad för förr eller senare. känslor som under några dar inte kan komma åt en, för att sen komma tillbaka tiofalt. saker som trots att man känner till det redan blir 100 gånger tydligare och trycker ner en i skorna, nyheter som får en att kallna, allt uppbackat av en redig dos med självförakt för att man känner sånt man inte borde känna, o inte kan känna sånt som man borde.
fan...
jag är jävligt trött på det här. på sömnlösheten, på känslor, på livlöshet, på samma sak.
på att varje morgon kämpa mig upp på en tid som inte alls passar mig, efter att ha försökt sova under en tid som inte passar mig, lägga på ett falskt leende för att sen ge sig iväg, o försöka behålla det falska leendet, eller det falska intrycket om att allt är bra, för att ingen ska förstå att det inte alls är bra.
att besvara en eventuell "hur är det" fråga med "jodå, det är fint" för att slippa påtvingade följdfrågor. för det dom flesta vill höra är just att det är bra, så behöver man inte tänka mer på det.
jag kan ge dom det, det blir enklare för både mig och dom.
dock skulle det vara skönt om svaret "det är fint" faktiskt vore sant.
just nu vill jag inget av det här. jag vill bara stänga in mig, försvinna från världen ett tag, bara sitta i mörkret, i ett hörn, nånstans i lägenheten, o bara.. vara borta från allt. men så går faktiskt inte att göra. Nej, man får dra fram jobbjag, och klistra på en falsk etikett på honom. för trots allt så är det så, det är jag som mår dåligt. jobbjag mår bara fiiiint. åtminstonne försöker jag få alla att tro det, och hoppas på att jag lyckas.
tjipp o välkomna till Bolibompa
onsdag 10 mars 2010
allt snurrar, får ingen ordning på något, ett enda virrvarr av tankar, funderingar och små ondskefulla viskningar från den inre rösten. den som jag normalt kan knuffa undan efter ett tag när den har kommit. men inte nu, den är här för att stanna. iaf för tillfället.
...
jag har fortfarande inget jag kan klä i ord, ordentligt. bara skit. som jag måste lyckas lägga åt sidan.
...
jag har fortfarande inget jag kan klä i ord, ordentligt. bara skit. som jag måste lyckas lägga åt sidan.
tisdag 9 mars 2010
måndag 8 mars 2010
hmm...
Jag gick in här med något att få ur mig, men samtidigt som jag försöker bringa nån ordning på röran inne i huvudet, så velar min något trötta hjärna mellan att hitta rätt ord att skriva ner, och en vilja att gömma undan alltihop.
jag... tar nog den senare vägen sålänge, o jobbar på att få upp ett falskt... ja kanske inte leende, men iaf en fasad av att det är bättre än vad det är, och ser om jag har nån bättre koll på sakerna när jag kommer hem. då brukar den akuta tröttsnurrigheten som kommer av att dygna ha lagt sig, o man är trött, men hjärnan funkar.
iaf är jag sån, det är lättare att fungera senare på kvällen även om man inte har sovit nåt, än vad det är på dan.
tjipp
och välkomna till...
whatever. välj själva.
jag... tar nog den senare vägen sålänge, o jobbar på att få upp ett falskt... ja kanske inte leende, men iaf en fasad av att det är bättre än vad det är, och ser om jag har nån bättre koll på sakerna när jag kommer hem. då brukar den akuta tröttsnurrigheten som kommer av att dygna ha lagt sig, o man är trött, men hjärnan funkar.
iaf är jag sån, det är lättare att fungera senare på kvällen även om man inte har sovit nåt, än vad det är på dan.
tjipp
och välkomna till...
whatever. välj själva.
söndag 14 februari 2010
Så, då var den här. Ännu en av kommersialismens högtider. Alla hjärtans dag. S:t Valentine's day.
Bläch.
Nu kommer säkert en del hävda att jag bara är bitter.
Ja, jag är bitter. Jag har funnit att det är förbittrande att under en sånhär dag utsättas för det, det konstanta pratet om kärlek och tvåsamhet. visst, jag har ingen. det har troligtvis väldigt mycket med det att göra. skulle säkerligen inte vara lika bitter om jag hade någon. Det nuvarande stadiet med att jag dessutom är olyckligt kär i någon gör det inte mycket bättre.
But still, det är något fel med nåt sånt här.
Ja, det är en kommersiell högtid, o sånt är alltid fel.
Men... Det är inte bara för ensamma den är helt åt helvete. Även för par så är den... sjuk.
För många tror jag, att det blir dagen när man ska visa kärlek. Det sätter press på en, för visar man itne kärleken nog, så kan det ju inte vara så att man älskar sin partner tillräckligt.
Ska det verkligen behövas en dag för det? kan man inte visa det ändå? vilken annan dag i veckan som helst? är det inte lite fel att man ska jobba som en gris, för att visa sin kärlek en dag om året, när det finns 364 dagar till att göra det på? Jag är mer för att visa sin kärlek på ett lite mindre sätt, men lite oftare.
Kärlek mellan 2 människor är något vackert, och inte något som ska vara kommersialiserat. Det ska köpas blommor, choklad, smycken, saker.
Kärlek är inte saker.
Det finns andra sätt att visa sin kärlek på. som att låta kärleken i sitt liv slippa hushållsarbete en dag om året. slippa laga mat. på något sätt visa att den är behövd och älskad, och imo finns det bättre sätt att visa det på än blommor som vissnar, choklad som snart är uppäten, smycken som snart hamnar bortglömda i en byrålåda.
sen tycker jag nog, att kärleken i ens liv förtjänar att få detta lite oftare en än gång per år. väldigt mycket oftare. oavsett kön. (jag skriver ur en killes perspektiv nu).
men nej, för att mammon skall få lite till, så ska vi matas i veckor innan, "köp det här för att visa att du älskar henne, ty köper du inte våran alltför dyra så älskar du henne inte på riktigt". oh fucking hell... som om man kunde sätta ett pris på kärlek.
sen har vi ju då den ensamma. SOm ser det här. som också matas med det, och troligtvis skulle vilja göra det här, även om den inser att hela dagen är överskattad, förfelad, förfulad och en kapitalistisk instutition, men det går inte.
Jag minns gymnasiet. Då det såldes rosor. Man gick till någon som satt nånstans, och sa att "den här personen i den här klassen vill jag ge en ros". och betalade en summa för det.
när dagen var över såg man många med minst en ros, ett par med ett flertal, men även många med inga alls.
och att stå där, och vara en av dom som inte hade någon ros alls i handen, gjorde att man började tänka. Man började jämföra sig själv med dom som hade minst en. Tittade på dom, och insåg att dom var smalare, snyggare, populärare, normalare, mer inne.
Det var inte direkt nån höjdare för självkänslan, och kändes lite som organiserad mobbing.
Hela dagen blir man påmind om att det alla hjärtans. I affärer, på tv, på internet, överallt. bara vetskapen om det hela gör att allt kännns lite rosaskimrande och puttenuttigt.
Men själv står man vid sidan om. man får itne komma in i det där rosaskimrande, man har en stor dörr i vägen, med en broilervakt framför som med barsk röst säger "DENIED!!"
Det känns lite som att... samhället gillar dig inte för att du inte har någon. Då räknas du inte. Du är konstig. En dag som den här.
Visst, man kan ge vänner kärleksbevis också. en ros eller 2 med ett kort som säger "jag älskar dig för att du är min vän" t.ex.
Men... nej. Det blir lika fel då. Varför ska man ha en dag till det för? jag kan säga när som helst till mina vännner, att jag älskar dom.
Det gör jag, och jag är helt säker på att dom vet det också. även om jag inte skickar nåra saker åt dom på alla hjärtans dag. eller öht.
min kärlek till dessa människor, kan inte värderas i saker. skulle jag köpa något åt dom som har samma värde som deras vänskap, som den kärlek jag känner för dom, så skulle jag behöva köpa hela universum, och det skulle ändå bara vara värt en promille av det sanna värdet.
Jag finner det helt enkelt bättre att visa det genom ord och handling.
Inte nu att jag inte skulle kunna ge något till mina vänner. Det är inte det att jag inte vill köpa något. men... det finns inget som kan komma i närheten av att visa hur jag känner.
Så jag försöker visa det på andra sätt istället.
Nej... jag tycker helt enkelt att den här dagen bör läggas ner. Inte för att jag har något emot kärleksbetygelser, men det är fel att viga en dag åt det, när man skall kunna visa det när som helst.
Man kan inte sätta ett pris på kärlek, kan inte värdera det i en låda overprized stabbig choklad, eller nåt jävla smycke från Guldfynd. men kapitalismen försöker ändå, och tyvärr lyckas den.
Allt medans ensamheten gnager...
Tjipp och välkomna till "Kniven mot strupen"
//Troll
Bläch.
Nu kommer säkert en del hävda att jag bara är bitter.
Ja, jag är bitter. Jag har funnit att det är förbittrande att under en sånhär dag utsättas för det, det konstanta pratet om kärlek och tvåsamhet. visst, jag har ingen. det har troligtvis väldigt mycket med det att göra. skulle säkerligen inte vara lika bitter om jag hade någon. Det nuvarande stadiet med att jag dessutom är olyckligt kär i någon gör det inte mycket bättre.
But still, det är något fel med nåt sånt här.
Ja, det är en kommersiell högtid, o sånt är alltid fel.
Men... Det är inte bara för ensamma den är helt åt helvete. Även för par så är den... sjuk.
För många tror jag, att det blir dagen när man ska visa kärlek. Det sätter press på en, för visar man itne kärleken nog, så kan det ju inte vara så att man älskar sin partner tillräckligt.
Ska det verkligen behövas en dag för det? kan man inte visa det ändå? vilken annan dag i veckan som helst? är det inte lite fel att man ska jobba som en gris, för att visa sin kärlek en dag om året, när det finns 364 dagar till att göra det på? Jag är mer för att visa sin kärlek på ett lite mindre sätt, men lite oftare.
Kärlek mellan 2 människor är något vackert, och inte något som ska vara kommersialiserat. Det ska köpas blommor, choklad, smycken, saker.
Kärlek är inte saker.
Det finns andra sätt att visa sin kärlek på. som att låta kärleken i sitt liv slippa hushållsarbete en dag om året. slippa laga mat. på något sätt visa att den är behövd och älskad, och imo finns det bättre sätt att visa det på än blommor som vissnar, choklad som snart är uppäten, smycken som snart hamnar bortglömda i en byrålåda.
sen tycker jag nog, att kärleken i ens liv förtjänar att få detta lite oftare en än gång per år. väldigt mycket oftare. oavsett kön. (jag skriver ur en killes perspektiv nu).
men nej, för att mammon skall få lite till, så ska vi matas i veckor innan, "köp det här för att visa att du älskar henne, ty köper du inte våran alltför dyra
sen har vi ju då den ensamma. SOm ser det här. som också matas med det, och troligtvis skulle vilja göra det här, även om den inser att hela dagen är överskattad, förfelad, förfulad och en kapitalistisk instutition, men det går inte.
Jag minns gymnasiet. Då det såldes rosor. Man gick till någon som satt nånstans, och sa att "den här personen i den här klassen vill jag ge en ros". och betalade en summa för det.
när dagen var över såg man många med minst en ros, ett par med ett flertal, men även många med inga alls.
och att stå där, och vara en av dom som inte hade någon ros alls i handen, gjorde att man började tänka. Man började jämföra sig själv med dom som hade minst en. Tittade på dom, och insåg att dom var smalare, snyggare, populärare, normalare, mer inne.
Det var inte direkt nån höjdare för självkänslan, och kändes lite som organiserad mobbing.
Hela dagen blir man påmind om att det alla hjärtans. I affärer, på tv, på internet, överallt. bara vetskapen om det hela gör att allt kännns lite rosaskimrande och puttenuttigt.
Men själv står man vid sidan om. man får itne komma in i det där rosaskimrande, man har en stor dörr i vägen, med en broilervakt framför som med barsk röst säger "DENIED!!"
Det känns lite som att... samhället gillar dig inte för att du inte har någon. Då räknas du inte. Du är konstig. En dag som den här.
Visst, man kan ge vänner kärleksbevis också. en ros eller 2 med ett kort som säger "jag älskar dig för att du är min vän" t.ex.
Men... nej. Det blir lika fel då. Varför ska man ha en dag till det för? jag kan säga när som helst till mina vännner, att jag älskar dom.
Det gör jag, och jag är helt säker på att dom vet det också. även om jag inte skickar nåra saker åt dom på alla hjärtans dag. eller öht.
min kärlek till dessa människor, kan inte värderas i saker. skulle jag köpa något åt dom som har samma värde som deras vänskap, som den kärlek jag känner för dom, så skulle jag behöva köpa hela universum, och det skulle ändå bara vara värt en promille av det sanna värdet.
Jag finner det helt enkelt bättre att visa det genom ord och handling.
Inte nu att jag inte skulle kunna ge något till mina vänner. Det är inte det att jag inte vill köpa något. men... det finns inget som kan komma i närheten av att visa hur jag känner.
Så jag försöker visa det på andra sätt istället.
Nej... jag tycker helt enkelt att den här dagen bör läggas ner. Inte för att jag har något emot kärleksbetygelser, men det är fel att viga en dag åt det, när man skall kunna visa det när som helst.
Man kan inte sätta ett pris på kärlek, kan inte värdera det i en låda overprized stabbig choklad, eller nåt jävla smycke från Guldfynd. men kapitalismen försöker ändå, och tyvärr lyckas den.
Allt medans ensamheten gnager...
Tjipp och välkomna till "Kniven mot strupen"
//Troll
måndag 11 januari 2010
natt
Ja... så sitter man här, på natten igen.
tyvärr är det ju så att det är bara på natten jag kan få nåt vettigt gjort. så jag satte mig o började mekka med servern igen. nu har äntligen alla kablar jag behöver.
så nu ska jag väl snart ha min nya filserver hoppas jag på.
vi får se hur det går.
sen senast? tja... det har väl vart sådär. åt helvete för det mesta, ibland lite bättre, men aldrig riktigt bra.
nåväl, är väl bara att stå ut, göra det man vet fungerar när dom stora dipparna kommer, o göra så mycket man kan för att inte tänka. det är inte alltid det lättaste men kan man gå en dag extra utan att tänka ner sig i en grop, så är det en dag man faktiskt kan få något vettigt gjort, eller försöka hitta en väg ur det.
jag vet iofs inte redigt hur jag ska hitta en väg ur det, men jag ska inte ge upp med att försöka.
neeh, nu e skivan färdigbränd, dags o se om man kan komma ett steg närmare målet. en ny, färdig filserver som inte kommer krascha när som helst.
tjipp o välkomna till ett med naturen
tyvärr är det ju så att det är bara på natten jag kan få nåt vettigt gjort. så jag satte mig o började mekka med servern igen. nu har äntligen alla kablar jag behöver.
så nu ska jag väl snart ha min nya filserver hoppas jag på.
vi får se hur det går.
sen senast? tja... det har väl vart sådär. åt helvete för det mesta, ibland lite bättre, men aldrig riktigt bra.
nåväl, är väl bara att stå ut, göra det man vet fungerar när dom stora dipparna kommer, o göra så mycket man kan för att inte tänka. det är inte alltid det lättaste men kan man gå en dag extra utan att tänka ner sig i en grop, så är det en dag man faktiskt kan få något vettigt gjort, eller försöka hitta en väg ur det.
jag vet iofs inte redigt hur jag ska hitta en väg ur det, men jag ska inte ge upp med att försöka.
neeh, nu e skivan färdigbränd, dags o se om man kan komma ett steg närmare målet. en ny, färdig filserver som inte kommer krascha när som helst.
tjipp o välkomna till ett med naturen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
