Så jag avslutade mitt konto på facebook.
Eller... på deras sätt, deaktiverade kontot. Det kändes bäst så.

Slippa läsa statusuppdateringar som får mig... sänkt. slippa känna saker jag inte vill känna, slippa känna självföraktet för att jag känner det jag känner, och för det jag borde, men inte kan känna.

så så fick det bli.


Och det var nog ändå dags. Det blir ju bara att man sitter där o stirrar, ändlöst, efter nya statusuppdateringar. tills... en speciell kommer och man stänger ner sidan, sänkt, tills man öppnar den igen en stund senare. and on it goes.

tyvärr är det lite väl lätt att återaktivera det igen, men... jaja. jag håller i minnet att kontot är deaktiverat, och håller mig därifrån. i hope.

well well.

Annars då. Tja, 1½ vecka utan jobb, möte idag med chefen o facket. vet inte riktigt vad som ska sägas där... men... jaja. det är såhär det ska skötas, så det är bara bra.
efter det...
dags att börja ta tag i saker.

tjipp
och välkomna till Halv Åtta Hos Mig