osäker på texten men...

När trollmor har lagt dom 11 små trollen och bundit fast dom i svansen

så sjunger hon sakta för 11 små trollen dom vackraste ord hon känner

ho aj aj aj aj buff, ho aj aj aj aj buff, ho aj aj aj aj buff buff, o aj aj aj aj…

 

BUFF

 

Sagan är slut nu för trollmor är död

Barnen de svälter och lever i nöd

Dom ligger och flämtar med ögonen slutna

Trollmor kan ej knyta upp deras knutar

 

som sagt, osäker på texten, var längesen jag hörde den. o det betyder inget. var en bra låt bara

gruppen hette Hjärnkramp har jag för mig, o låten hetter trollmor.

men detta är också osäkert.

 

texten kan vara nåt jag har fabricerat själv av små minnesbitar jag har av den riktiga texten också… det är inte alls omögligt.

 

Ass

Ass.

Ass ass ass ass

ASS

A S S

BIG BADABOOM BUM POO LUMPYPIPE!!

 

ass...

I just realized something…

 

all skola jag har gått, allt jag har läst, is worth fuckall för jag har inte lärt mig ett skit

jag har inte tatt åt mig nåt av det jag har kunnat lära mig… jag minns knappt nåt av det idag.

 

fy fan va värdelöst.

har gått kurser på komvux, mot certifiering, inte betalat ett skit. sånna kurser kostar mellan 20-30K exkl. moms.

o jag hade chansen att lära mig så mycket mer än dom som går sånna kurser, för det är cramkurser, man lär sig det man behöver för certet, det sitter kvar när man gör testet, men efteråt är det mesta glömt, för man har inte haft tid till att få in det, att lära sig det. du har ett snyggt cert som du kan få jobb på… o det är det som räknas.

visst, det var ett par år sen men…

 

i had the chance, and i fucked it up. as always...

 

Visst är han så underbat ful!?
men nu sitter han där, o vakar, som min egna skyddsängel.
eller... skyddsbagge ska man nog säga.
mänskor har änglar, troll har skalbaggar. så äre bara

jaaa... man får ju inga roligare nyheter direkt. det ser bara sämre o sämre ut.
well... det lär visa sig hur det blir, men... det börjar se brunt ut. asså, jag är ju ändå fast anställd på konsultfirman, men... fler o fler företag ser det juh dåligt ut för... så antingen, hittar dom nåt åt mig. o det kan antingen va bra eller shite. eller så blir det arbetsbrist. igen. det får vi se. framtiden lär utvisa det hela. inget jag tänker sia om, för jag vet inget egentligen, men jag får va beredd på det värsta så det inte kommer o biter mig i röven.

hamen. osså... börjar man inse nåt som man var rädd för men som man hoppades inte skulle va sant.
jag var rätt nöjd över att det började släppa, men... så givetvis så kommer det nån annan som man får upp ögonen för istället. lika jävla onåbar som alla andra har varit.
varför kan jag inte hitta nån som jag har en suck med? varför ska jag konstant sätta mig i dom situationerna som jag vet gör att jag mår dåligt? vad har jag för problem? är jag så förlorad att jag måste må dåligt för att saker ska fungera? uppenbarligen, det håller ju inte att må bra alltför länge.

ser man det så så kanske det vore bra om man tappar jobbet. då kanske det kvävs innan det har hunnit fästa sig, för då skulle jag inte träffa henne.

ass...

snart gäller det...

snart får man veta, antagligen
will i stay o will i go?
och
who will stay and who will go?

o det mesta blir bara mer o mer kuk

visst, jag kanske får stanna. men det är säkert nån man tappar, o det vill jag inte heller
o får jag intee stanna, well, då kan jag bli utslängd på precis vad som helst.
men jobb e ju jobb så man får juh tacka o ta emot vad det än blir.

nåväl... möte imorrn. så... vi får väl se...

Jag satt häromdagen o läste min tidning, en dag som så många förut
o jag tänkte på alla dom drömmar man drömt, som en efter en har tatt slut
då såg jag en bild av en flicka, med en skadeskjuten kråka i famn
hon springer iväg genom skogen, så fort som hon någonsin kan
o hon springer med fladdrande lockar, hon springer på taniga ben
o hon bönar o ber, o hon hoppas o tror, att det inte ska vara försent

flickan e liten, o hennes hår e så ljust, o hennes kind e så flämtande röd
o kråkan är klumpig o kraxande svart, o om en stund e den alldelles död
men flickan hon spinger för livet, hos en skadeskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet o värme, för det som är riktigt o sant
hon springer med tindrande ögon, hon springer på taniga ben
för hon vet att det e sant, det som pappa har sagt, att finns det liv äre aldrig försent

o jag började darra, i vånda o nöd, jag skaka av rädsla o skräck
för jag visste ju alldelles tydligt o klart, att det var bilden av mig som jag sett
för mitt hopp är en skadeskjuten kråka, o jag är ett springande barn
som tror det finns nån som kan hjälpa mig, som tror det finns nån som har svar
ja springer med bultande hjärta, jag springer på taniga ben
o jag bönar o ber, fast jag egentligen vet att det redan är alldelles försent

//Mikael Wiehe - Flickan Och Kråkan

Det är nåt om är så otroligt sexigt och upphetsande med en tjej i skjorta och trosor. jag vet inte varför, det bara är det.

sova gick sådär.
inte alls m.a.o

Var hemma hos mor idag. vi kollade på Sanningens Ögonblick.
Rumpig programidé egentligen. folk får pengar för att svara på snaskiga frågor om sig själv.
Nåväl, människan som satt där, den första i stolen för kvällen, var en vidrig människa.
Jobbade som personlig assistent, och erkände villigt att hon hade använt assistentpengar för egen del. som resor och annat, för sig själv och hennes pojkvän.
Jag hoppas att hennes arbetsgivare såg programmet, och ger henne sparken. hårt.
det får en att undra, är det fler assistenter som beter sig så? att det förekommer är självklart, men man undrar vad som är vanligast. ärliga assistenter eller as. är väl inte så svårt att utnyttja situationen, givetvis beroende på vilket handikapp brukaren har.

o sen sitta glatt i teve o erkänna det, för att få pengar. hon verkade inte ens ångerfull. hon skrattade åt det. och publiken applåderade när rösten sa "sant" om det hon just hade erkänt,
ush. det gjorde mig arg.
vidrig mänska som sagt.

Jag var på Ikea i helgen också. första gången nånsin.
det var jobbigt. som tur är var jag där med bra folk s jag slapp få ett bryt.
Men, det var pressande. först upp tidigt för att hämta upp alla, sen hämta kärra. köra till jönköping med kärra, gå runt hela dan i ett varuhus överfullt med folk, o sen köra tillbaka när mörkret började lägga sig. va rätt död när jag kom hem.
Men men, jag fick iaf tag på lite saker jag ville ha. som en wok(asbra, det var på tiden), o lite annat till köket. som glas, o kaffekoppar. o ett jättefult mjukisdjur, nu döpt till seglem von gröhnstehn(ja, jag döper alla mjukisdjur o andra saker som trollfigurer o sånt) han ska sitta uppe på min gardinstång, o vaka över rummet, som en ful, ond, genomvidrig skalbaggeskyddsängel.

såhär ser han ut:




förjävla ful, eller hur?

hamen, så är det.