sjuk

Nu har jag vart helt sänkt sen i måndags natt. Jag började känna lite när jag kom hem från göteborg. klockan 7 på morron insåg jag att jag inte skulle gå till jobbet den dan. det hade inte blitt bra. jag hade vart en fara, och gjort allt dåligt då allting snurrade. SÅ jag sjukanmälde mig utan nån större entusiasm(jag VILL jobba) och gick sen o la mig. sov verkligen hela dan, o hela natten.
tisdag, ungefär likadant, förutom när jag kom på att det kanske va dags att ordna nåt att äta, efter nästan 2 dygn utan mat.
o jag har vart sänkt hela veckan. nu är inte febern så illa, nu äre hostan som tar knäcken på mig. jag hostar så mycket att det gör ont precis överallt för att jag ska spänna mig... and i have nothing to treat it with.
sure, jag kan ge mig iväg till willys, men köra bil är inte att tänka på, och gå... well, jag blev helt slut av att gå ner i tvättstugan förut...
jaja, det ger sig. jag får acceptera att den här veckan går i sängliggandets tecken

"Är du punk? nu? "

"asså... tiden är inte inne för punk direkt"

uuh...

That's right, it ain't. är det en anledning att sluta? varför ska man sluta lyssna på musik eller ha en stil för att den inte är modern?
Jag ser snarare att den inte är modern som en än större anledning att lyssna på den.

jeez...

hela den här... modehysterin, att nåt måste va inne för att det ska va okey... sure, you have it, just leave me the hell alone

eller... den här fin... "är inte du lite för gammal för att vara punkare?"
FÖR GAMMAL?! har musik en ålder? okey, jag bär fortfarande nitar. jag har mohikan, skinnjacka och kängor. men... meeh! FÖR GAMMAL!? ÄR INTE DU LITE FÖR UNG FÖR ATT KLÄ DIG SOM EN VINPIMPLANDE KOSTYMGUBBE!? nej uppenbarligen inte, för det kan man visst inte sätta en ålder på.
Vafan, räcker det itne med att jag har fast jobb, egen lägenhet, egen bil, massa lån och lever mitt liv i samma slentrian som alla andra vuxna? måste jag offra allt som är jag för att folk ska bli nöjda och betrakta mig som just en vuxen? s u g m i n p h e t a p u r j o ! ! !
bleh...

om vi bortser från kläder, och frisyr, vad gör dig mer vuxen än mig? INGET!
det där med att tracka nån för kläder och hår, det va nåt man sysslade med i grundskolan, om man va lagd åt det hållet.
har du fortfarande inte lagt dig av med fånigheter du sysslade med i lågstadiet? whom of us needs to grow up, seriously?

sköt ditt eget din jävla nolla, och låt mig sköta mitt, it's nohing you need to bother with.



nej, detta var inte riktat åt nån specifik, utan åt en större massa vars medlemmar som någon gång har yttrat nåt av det ovanstående till mig.

som sagt... sug min pheta...

"Jag har ju allt jag behöver
tar en kölapp och väntar på sånt som blir över
jag har dom rätta tabletterna
min mamma är snäll, hon har alla recepterna
jag lever i en kuvös ni vet
mitt liv är en skyddad verkstad för meningslöshet
Mitt liv är en välfärdsvals
jag har allt, men jag har ingenting alls."
//Ebba Grön - Uppgång & Fall

ungefär så känns det.
Matriellt saknar jag inte mycket. jag har det jag behöver. jag lever ett hyffsat svenssonliv, har saker som räknas som lyx. som rätt okey bil, flera datorer, onödigt "kunnig" mobiltelefon.
men allt känns substanslöst. jag har inget som egentligen räknas. jag har inget liv.

Kom hem idag från göteborg. hälsade på vän. normalt när man åker iväg o är borta nån dag eller 2, så äre rätt skönt att komma hem. Det var det inte nu. skulle jag kunnat stanna ett par dar eller en vecka till så skulle jag gjort det. jag tror inte att jag har insett hur mycket jag har saknat henne förräns nu, and i didn't want it to end. jag visste att jag saknade henne oerhört, men just hur oerhört visste jag inte. det var tungt att sätta sig på bussen, och på tåget. tack o lov regnade det när jag kom hem, så jag fick väder som passade sinnestämmningen.
nåväl... får se till att åka dit igen snart. nu har jag en stor anledning att spendera mer tid i storstan, även om den är infekterad av en massa otäcka mänskor.

eller packa väskorna for good och flytta... tanken är inte helt otäck om jag ska va ärlig. jag kunde tänka mig det även innan vän flyttade dit, men hennes flytt har inte direkt minskat lusten...

nåväl...

22 år sen, men jag kan fortfarande inte... i can't let it go.

för drygt 22 år sen, satt jag på golvet hemma, och lekte med bilar, i hallen, jag satt precis vid trappen. Mor är i köket, bror minns jag inte, och far är på en fackkurs, nån vecka tidigare hade jag kommit hem efter att ha spenderat ett tag hos honom där.
Det ringer på dörren, mor går och öppnar och där står min farbror tillsammans med en man jag senare fick reda på var en präst.
Dom pratar lågmält, och helt plötsligt börjar mor att gråta. Jag visste inte då vad som fick mor att gråta, det enda jag visste var att jag blev rädd för att mor grät, och kvar satt jag.
nästa minne från den dagen är hur jag står och tittar på smörbyttan som farmor och farfar hade paraplyn och käppar i, och hörde hur folk grät ute i deras kök. Jag minns inte resan dit, har ingen aning om hur länge det har gått efter besöket hemma, och detta tillfälle. Jag tror jag hade fått veta då vad som hade hänt, för jag minns att jag står där i hallen, tittar på smörbyttan och gråter. Eller så gråter jag för att alla andra gör det, jag vet inte riktigt.
så... far är död.

oh emellanåt känner jag mig fortfarande som jag gjorde då, förvirrad och vilsen.

fan... jag hatar när jag kommer o tänka på det här.
det som fick mig att tänka på det var faktiskt Independence Day. när munchkin får reda på att hennes mor är död.
och när jag ser något sådant, ett litet barn som förlorar en förälder, så blir det alltid likadant. fuck...

nu nu nu bort bort bort.
"för jag vill ha vingar, o jag vill flyga bort igen!"

snart komma bort. inte länge, kanske inte länge nog, men iaf bort en stund. glömma tristessen, glömma jobbet, glömma slentrianen, kanske dämpa tankar om... hon...

och träffa vän. det är bra. jaaaaa

btw... kewk

Eh

PHPandet går framåt. nu har jag kommit in på SQL.
o fy fan det är mekkigt. just såhär i början så känner jag mig mest som ett frågetecken.
Fick en genomgång av en polare, så det klarna lite, men... det är mycket.
well well, just to soldier on i guess

förresten... mina fisar luktar vitlök. jag tror jag överdriver vitlöken en smula när jag använder det.
Inte vanlig vitlök dock, då har det aldrig blitt såhär. men när jag har vitlökspulver, då jävlar.
rätt märklig lukt... det luktar fis, rutten fis(så rutten att man inte klarar av den själv) vilket inte är så mysigt, samtidigt som det luktar vitlök, vilket är en lukt jag tycker om. så resultatet blir att jag inte kan låta bli att sniffa, trots att fisdelen av lukten är hemsk.
it's nasty. aja, får fisa rejält inatt så all fis är borta när det är jobbdags.