jag insåg precis... mina växter ser rätt lessna ut. det var nog nån månad sen eller 2 sen dom blev vattnade... dom ska nog få smaka lite vatten tror jag

tjipp, och den förra tjippen gäller fortfarande, så jag tänker inte skriva nåt

vill bara visa

Såhär ser han numer, Seglem









Osså en bild på hur det kan se ut när min lägenhet är nystädad o mysig(ja, bordet är lite sådär, men... det hade faktiskt gått ett par timmar från allt va klart tills bilden togs.)


Tjipp o välkomna till Navy CIS

ibland undrar jag

Jag är sjuk, mår rätt dåligt, men kan inte sova på fel timmar, alltså natten. så jag har varit vaken, relativt sysslolös dom senaste timmarna. så jag hittade ett projekt. en gång för längesen, så hängde jag med ett par vänner till Ikea. där införskaffades, bl.a, ett litet fult mjukisdjur. jag har visat honom här förr. seglem von gröhnstehn.
han har suttit på min gardinstång. det gör han fortfarande.
men nu har han fått solglasögon också. jag hade ett par piloter, som efter 2 års konstant rättböjande slutligen gav upp o ena va hetere... skalmen?? den där man sätter bakom örat, gick av.
solglasögonen har återigen kommit till användning

så det har jag nu sysslat med ett tag. jag vet inte hur länge redigt... men det tog längre tid än det borde ha gjort. tog tid o hitta, o fixa till, fästmaterialet. det gjordes med påsförslutare, som jag hade bränt bort plasten på.
ja... iaf, nu sitter dom på plats, o han hänger nu o ser ännu mer bodyguard ut.
(just fan, innan jag började med det här så hängde jag en kråka(en mjukiskråka naturligtvis) i en strypsnara från min gardinstång)
efter jag hade gjort klart det här, o satt o beundrade mitt verk efter jag hade tagit nåra dokumentationskort, så började jag fundera... vem gör sånt här på natten egentligen? vem sitter nattetid o fäster ett par solglasögon på ett mjukisdjur, ett jävla fult mjukisdjur, från ikea, för 49 spänn? o har detta mjukisdjur att vaka över rummet ??
kan det vara så att jag är ite sjuk i huvet? alltså, när jag gör sånna här saker känns allt normalt, och egentligne efter också. men jag kan tänka mig hur gemene man skulle se på saken, och chansen finns att en del skulle tycka att jag är en smula sjuk, att jag inte mår helt bra.
jag tycker själv att mitt beteende är helt normalt, men... ja... det tyckte säkert Josef Fritzl att hans var också.

men men... jag trivs rätt bra med min galenskap, om det är en sådan, för den är en del av det som blir jag, och vad det verkar(detta baseras på att den underbara skaran runt omkring mig jag har privilegiet att kalla vänner finns och stannar) så är jag väl inte en alltför svår person att umgås med.
so i guess i'll hold on to it.

Tjipp, o välkomna till Kalla fakta

heh...

Känns som att jag har a good thing going here.
Fr.o.m torsdag förra veckan sov jag som en rutten gris. skitdåligt. detta fixade inte till sig förräns nästa fredag när jag i alkoholångor och utmattning somnade o sov i tie timmar.
lördag till söndag sov jag helt okey.
inatt är det återigen tillbaka till det gamla vanliga. jag sover inte. så jag tog o städade badrummet istället. inte helt, men tronen o vaskstället är rengjorda. o badrumsskåpet lite ombyggt och omorganiserat. efter jobbet imorrn bilre högtryck från duschslangen o golvet ska få sitt.
det blir bra.
nästa vecka ska lägenheten bli helt klar. så är det bara.
det får fanimej va nog nu. jag är lite trött på att bo i en svinstia. temporärt lite då o då blir det en respektabel lya, men det återgår snart till stian.
om 2 veckor ska här vara rent iaf.
av ingen speciell anledning.
eller jo. jag får besök. så jag tänkte hålla det som mål, att tills dess skare vara rent.
Inte för att någon av mina vänner, av dom som kommer på besök, bryr sig något vidare, annat än nåra gliringar(dom har själva levt i sunk nån gång, så...)
men det känns roligare att ta in folk om det är rent. så är det bara. men jag behöver alltid ha ett mål. att det ska bli rent räcker liasom ente. o gärna ett mål som ligger ett tag in i framtiden(lite för långt för mitt tycke egentligen, men men..), så jag har tid på mig. för det blir mest städat kvällstid, o det tar tid, för jag orkar inte bekymra mig mer än en timme, kanske 2 åt gången, o det är 2 ineffektiva timmar. sån är jag.
men det löser sig nog fint... risken finns att det blir ett par sömnlösa nätter till den här veckan som jag kan hålla på o moffla på.

jepp... nu ska jag se om det finns nåt annat tyst man kan syssla med som tar mig ett steg närmare målet mot en såndär lägenhet man ser på teve. ren.

tjipp o välkomna till Grey's Anatomy
//trollet

HAMEN! Here we go again!
ner ska vi. ner i skiten igen.
härligt. äntligen något jag känner igen.

ooh... där kom min gamla vän järnnäven också. han har slipat kanterna känner jag. och förlängt alla spetsiga bitar.
fuck...

jag kände för att göra om Sound of Silence av Simon & Garfunkle...
"hello darkness m'minds old friend
i've come to live in you again
cause a feeling slowly creeping
up my spine and left me weeping
and the sorrow that was planted in my brain
it still remains
i feel it all, come crashing

in restless dreams i walked alone
on narrow paths of broken stone
neath the halo of the cold blue moon
i cover for what's coming soon
when my heart was stabbed by a cold
shining knife
taking my life
and it all, came crashing

and in the blood so red i saw
two lonely people somewhere far
looking into eachothers eyes
smiling softly while i slowly die
saying words, that i will never hear
i see it clear
even if it all, came crashing

i watched the blood steady flow
i saw the darkness steady grow
and there in the dream i welcomed death
and as i slowly drew my last breath
the peeeaaaaceeee
like silent raindrops fell
echoed
when it all came crashing

on the broken stone i lay
my face was slowly turning gray
the darkness was everywhere by now
i start to hope i'll wake up somehow
and with a scream i woke up to darkness
in my room
the dusk and gloom
but i still felt it all come crashing"

ett klargörande... den där texten kan betyda nånting. men det gör den inte.
jag lyssnade på sound of silence, och orden, dom där, kom för mig bara när jag hörde
låten, och jag ville skriva ner dom.
men det är inget som beskriver nåra känslor jag har.
det är bara en text jag helt plötsligt fick för mig att skriva, som ersättare till orginalet. den är inte perfekt, den passar inte in helt med sångmelodin, den är inte grammatiskt korrekt, men det skiter jag i, för nu är den nerskriven, och det var det jag ville få till, annars hade orden försvunnit tills imorrn.

men nu, är det fanimej dags att jag lägger mig. jag borde lagt mig för 1.5 timme sen, men jag fastnade...

nåväl... ska bli skönt med lite sömn iaf
//stoffe

fan..

jag... jag vet inte. det bara... fan

det värsta är...
nää det är så dumt att jag inte vill skriva det. det bara är så... fel. jag vill bara gå vidare. slippa känna det jag känner. o framför allt slippa... svartsjuka... för det är verkligen helt åt helvete.

nåväl... det är bara att fortsätta såhär, o vänta på att det släpper. om det släpper. jag har trott mer än en gång att det har gått sin gång, men det kommer alltid tillbaka förr eller senare.
frågan är om det någonsin försvinner. inte helt... nånstans., djup inne så ligger det kvar.

hell...