. . .

Jag har verkligen fallit ifrån på det här. Oktober var det senaste. Heh. Iofs så lär det knappast vara nån som läser skiten längre, så jag skriver nog för tomma öron... ögon... Aja. Nu är det sommar, sol och jag har semester. Första veckan just nu och jag har... inte gjort nåt alls än så länge. Känner väl inte direkt att jag kommer göra nåt direkt heller. Annars... Tja, risken är stor för att jag snart kommer stå till arbetsmarknadens förfogande igen, då min kund försvinner, och jag har ingen jävla aning om vad som kommer hända när dom gör det. Just nu vet jag inte ens när det är meningen att den ska försvinna. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag trivs rätt bra på företaget, och ger ogärna upp en fast anställning. Vill inte heller sluta nu, i slutskedet, och lämna dom andra jag jobbar med i sticket. Vi är få nog som det är. Det vore väl vettigt egentligen om jag sa upp mig o sökte jobb i Skövde, då jag är förjävla trött på att pendla. Men som sagt, ge upp fast anställning som det ser ut just nu, + att jag trivs rätt bra där. Får jag jobba vidare flyttar jag tillbaka till hålan igen. Börjar dock bli lite stressande att inte veta hur man kommer ha det i framtiden, vilken stad man ska bo i, vad som kommer ske. Well... får hoppas att det blir lite klarare besked efter semestern. Vi får se. Skit också... Jag avslutar ju för det mesta med "Tjipp och välkomna till ". Men jag vet ju inte vad som går längre. Var längesen jag funderade på vad som går på teve. hmm.... Tjipp och välkomna till fan... nån löjlig realitysåpa... (kollar tv.nu) AHA! Familjen Kardashian(att dom har ett eget program... fuck me...)

tomt

Idag är en såndär dag. En dag när inget känns rätt. En dag när man sätter sig hålögd på sängkanten när klockan ringer och ställer sig frågan "Varför?" Varför ska jag gå upp idag? varför ska jag ens försöka? vad är meningen med något? Nutiden är ett pisshål i snön. Framtiden är ett tjärfyllt pisshål i snön. Det förflutna är en gröt av skit och taggtråd. Man drar fötterna efter sig i ett klet av tyngande krav, både från en själv och allt runt omkring en, snubblar fram i en stelfrusen värld där allt som betyder något för längesen har frusit sönder. Trots att man har fullt med människor omkring sig, både vänner, bekanta och människor i periferin så ekar tomheten och ensamheten inuti, den skriker högt djupt inom en och dränker allt annat. Det enda man lever för är vetskapen att dagen snart tar slut, för nästa dag är troligen bättre

Oj helvete vad annorlunda allt ser ut. aja, det blir säkert bra. Längesen jag skrev märker jag. 14e december. det är ett tag sen. har inte haft nåt direkt att skriva om antar jag. jag tror inte nån som läser detta inte vet om det redan, men jag har klippt mig. kort. jag har mohikan fortfarande, men den är kort. det är jobbigt. ovant och... lite otäckt, för jag gör fortfarande ritualer som jag gjorde när jag var långhårig, men det finns inget hår att göra dom med nu. känns märkligt. annars. tja... jag vet inte. jag börjar återigen få besök av en gammal vän. kan inte påstå att jag har saknat honom. alls. men börjar han trevande komma tillbaka igen, extra kantig och spetsig. dessutom har han legat lite dumt i sin vila, så han har börjat rosta. Än har han inte fått grepp, men det är väl bara en tidsfråga. Järnnäven som sakta men hänsynslöst griper tag och kramar. får se hur nära han kommer... Men, det är snart semester. då får det bli massa öl och eget terapiarbete. vet inte om det löser nåt, troligen inte. men det är i regel roligare för stunden iaf. tjipp och välkomna till... ööööh... vad går numer? jag kollar inte på teve nå vidare... Yo! MTV RAPS kan vi köra på. Det finns säkert inte längre, men skitsamma

30 dagen kom och passerade lugnt och stillsamt.
Kom till jobbet och fann mitt skrivbord så gott som tomt. massa lappar överallt skriven med teckensnittet Algerian, "Moved to a new facility". kollar runt lite, men då jag är trött kan jag inte riktigt tänka. Frågar "Where's my shit?!" varpå nån säger "tänk på vad du sa sist där". kollar mot dassdörrn där det sitter en papperslapp som säger "Stoffes backyard"... öppnar dörren och ser där min arbetsplats. 2 datorer med skärmar, uppställda på en hurts, med toan som stol... allt inkopplat och funktionellt. Jag hade kunnat sätta mig där och jobba. Nu gjorde jag inte det, då toan inte var vidare bekväm att sitta på, och ekot som är därinne skulle störa mig. Kunderna skulle säkert höra det också, men... det vore nyttigt för dom att få fundera ett tag. Men jag vill inte få min egen röst kastat tillbaka till mig när jag pratar. det är jobbigt.
Jag har redan börjat planera vad som hända när chefen, som jag gissar är mastermind, fyller 40. ska måla upp olika scenarion, och det ska bli bökigt förn :> (om jag nu är kvar när det är dags... man vet aldrig)
så jag ställer tillbaka allt.
Lite senare får jag en flaska sprit i present av mina kollegor. Minttu. INte någon favorit direkt, men det var snällt ändå.

Dagen avslutas på Rhodos, med god mat och öl och goda vänners sällskap. Helt rätt och riktigt.
Åldersnojan då? Den är över. Jag nojade dagarna innan. Men nu när dagen har passerat så.. Jag är 30. so what?

Har börjat hända saker på jobbet. Vi tappade en kund. en stor kund. obra. och det ska göras besparingar inom IM. Jag tror jag är EUS, som ligger under IM.(jag är inte helt säker på hur det funkar. skiter i förkortningarna eller vilka som är relevanta för mig, jag gör mitt jobb så får sånna där med för hög lön bekymmra sig om förkortningarna). så kanske är jag arbetslös snart. Men det får vi se. Jag oroar mig inte just nu, kör på som vanligt och så får vi se vad som händer. skulle jag bli av med det så är det inget jag inte har vart med om förut. would suck yeah, men... om det nu ska hända så händer det. annars händer det inte o då är det skitsamma. Det jag hoppas på är att dom hittar en annan kund, så att dom som nu jobbar med kunden som smet, kan få det. det säkrar min plats mer, och ja... minst krångel för alla tror jag. men vi får väl se vad som händer som sagt. på ett eller annat sätt löser sig allt.
Avslutar med en bild på mitt nya kontor.
klicka på bilden för att se hela...

Blärgh

tänkte jag skulle försöka komma in i det här igen. att skriva alltså. var ett par månader sen sist.
jag har nåt att säga, men väljer att inte säga det just nu då jag i min ilska inte kan forma ordentliga ord, utan mest kommer att svära och yttra fula fula ord. visserligen kan det vara väldigt roande för en del, men jag väljer att lägga band på mig själv sålänge.

annars då. jorå, jag är sedan ett par månader tillbaka fast anställd. det gjorde inget alls.
jag är snart 30. det är däremot något jag inte ser fram emot alls.
jag vet att ålder bara är en siffra som inte spelar nån roll, att man inte är äldre än man känner sig, än man gör sig. i know. men det betyder inte att det på nåt sätt känns bättre att dagen närmar sig. lite drygt 2 veckor bara... fan.
nåväl. bara att hoppas att det blir så lungt o stillsamt som jag trivs med.

nää fan, jag ska ta o ge upp det här för idag, o skriva nåt vettigare nån annan dag.

Tjipp o välkomna till SOS - På Liv och Död

.

Just det

Nåra saker jag har glömt.   Städningen lyckades, det är numer relativt rent här. Jag ska göra ett helhjärtat försök att hålla det den här gången.
Nu äre bara lite skit som ska ut härifrån.
En massa datorskrot, och en värdelös teve. O en stol.

Jag har skaffat nya glasögon också. Var på tiden. Mina förra har vart trasiga i typ ett år.
Jag ser ut såhär numer:

Jag vet inte om bilden hamnar rätt. Men den finns nog nånstans i inlägget.

Woho, another latenight entry filled with pointless crap.

Tjipp, o välkomna till hål i väggen