another additiion to the shitsandwich that is my life

jah...

det var lan i helgen. det var kul
vi åker hem på söndag, jag ska skjutsa T till fkpg, och 1.5 mil utanför skövde händer det. biljävel klappar ihop.
hamen. ringa polarn, förklara lite, han tror det är kamremmen.
kuken. det kan bli svindyrt.
o blire svindyrt har jag ingen bil längre.
nåväl. den får stå där.
idag åker vi o hämtar den. bogserar aset 1.5 mil in till skövde, ställer aset på björstigs. ska ringa dom imorrn.
gör som man ska, lämnar nyckeln på vänster framdäck, o hade hus o tvättstugenyckel löst.

tappar dom nånstans på vägen till hem från björstigs.
jag är säker på att jag tappade dom i polarens bil, men vi letade tamehfan igenom bilen, och ingen nyckel. inte ens ett spår av skiten.

borta bara

så jag fick ringa securitas så jag kom in i lägenheten. extranyckeln är i mariestad. perfekt.
så det blir 400 till sec, vad nu akelius tar för nyckel o tvättstugenyckel, och jag får lämna dörrn olåst hemma imorrn innan morsan kommer o lämnar min extranyckel.

fan.

dessutom äre rejält stress på jobbet nu. massa krångel överallt. jaja... det är så det är.



men...
trots detta, så ler jag ändå. jag har vart med om värre, livet har allt knullat mig röven mer än en gång. och jag ska inte låta det här trycka ner mig. it's a temporary setback

but, still... shitsandwich.
för det är väl så. när man börjar bli lycklig, då ser livet till att nån sker. bara så att man inte ska vara för trygg i lyckan. it gotta keep you on yer toes.

frågan är...
det sägs att bad things comes threefold. frågan är, har den tredje hänt, eller ska den hända? frågan är vad det blir.
känns som att det kan vara rätt smaskigt. ser inte fram emot det kan jag säga...

vi får se. rapport följer

//trollet

urf...

ja... vad säger man. finns inte så mycket att säga. om nåt egentligen.
jag vet inte.

jag vet att jag är hungrig, o måste plocka undan här. igen. men det löser jag. under dan. tar inte så lång tid

eller nåt.

ah fuck it

här sitter man, som så många gånger förr, och funderar.
jag borde ha lärt mig att jag inte ska fundera, men jag gör det ändå.
jag funderar just nu inte på något vettigt, och borde sluta innan det blir vettigt, och allvarligt, för blire det så slutar det alltid med att jag sitter och förbannar mig själv och min egen existens, och självföraktet väller upp igen från dom håligheter i mig som det håller sig gömt.
när dom senaste månaderna av något som börjar närma sig lycka är som bortblåsta och allt det mörka kommer tillbaka, och jag börjar ifrågasätta varför jag ens försöker, varför jag håller mig kvar i det som är livet. en snabb spiral ner i det brinnande helvete som finns djupt i ens inre, med demoner som river och sliter i en, som får en att vilja ända allt.
en ständigt nedåtgående resa som snart slutar i tårar.
om man nu kunde släppa på trycket och faktiskt släppa ut det.
det går inte.
innan det hinner komma ut så börjar processen att svälja det, att stoppa undan det där det nu går.
det som inte går att stoppa undan omvandlas istället till ilska, den går att svälja, att stoppa undan, att lagra
men allt som finns, som har lagts på hög, växer ständigt. all ilska, all sorg, allt hat, allt självförakt, alla onda tankar ligger där och växer, och gror.
det blir svårare för var gång att svälja allt, och högen är snart för stor.
dagen närmar sig när allt exploderar, och allt kommer ut på en gång, istället för i kontrollerade doser, lite i taget, som vore att föredra.
jag kan bara be om att det bara är jag som står ivägen för explosionen när den kommer...

oh yes, here it is... här kommer allt tillbaka igen.

svart blänkande hat och röd lysande ilska

jag satt o kollade på film inatt. Equilibrium. Bra film. ja, lite gammal, men jag gillar filmer som har lite orwellianska toner, fullt med förtryck och övervakning.
Bara för att få se hur fel det kan bli.
the road to hell is paved with good intentions, o det stämmer. ofta i sånna här filmer är grunden klar, och tanken är god, men det går åt helvete på vägen, för att det går inte att göra lite av det, utan det dras längre o längre in i skiten, sen har dom ett fullblåst facistsamhälle där myndigheterna övervakar vartenda steg du tar.

jaja, det var inte det jag skulle prata om.

det är en scen i filmen, där polisen stöter på en flock hundar som rebellerna har, och skjuter dom.
ljudet, gnällen, när dom sköt hundarna(jag klarar inte av sånt, får tårar i ögonen direkt) väckte minnen av ett filmklipp som cirkulerade på internet för ett tag sen, 2 stycken, jugoslaver tror jag det var(inte för att det spelar nån roll) hade en katt i en bur och hällde bensin på den och tände på...
Eller amerikanska soldater i Irak som plågar hundvalpar.

jag var tvungen att pausa filmen, för det hatet som vällde upp ur mig tog all min koncentration och mycket av min energi att trycka ner.
jag påmindes om allt jag har hört, sett eller läst om djurplågeri, och hatet växte sig bara starkare och starkare.
jag är fortfarande utom mig av ilska, och fick jag tag i en såndär jävel så skulle jag slå ihjäl den jäveln.
ja, SLÅ IHJÄL. jag skulle göra det utan tvekan, utan ånger, utan skuld. för en människa som plågar ett djur för sitt eget nöjes skull avverkar rätten att vara vid liv.
eller... jag vill göra det iaf. i varenda liten del av min kropp känner jag hatet, och jag vill göra det. dock tror jag inte jag skulle kunna ta mig förbi spärren jag har i hjärnan, som knappt tillåter mig att slå någon. om jag nu lyckas med det så mår jag dåligt efteråt.

men... att få ta något hårt, som ett järnrör... o metodiskt, hårt och känslokallt få slå livet ur ett sånt as, o fortsätta slå tills man är trött vore... underbart, euforiskt, för dom har verkligen inte nån som helst rätt längre.

Jag kan för mitt liv inte förstå, vad som... hur en människa kan få för sig att dom har rätt till att göra något sånt. hur tanken ens kan slå rot.
ja, människor är idioter, men det räcker inte. det är inte förklaring nog. det...
nej...
dom kommer förevigt brinna i helvetet om det finns något sådant, och får jag som jag vill så är det jag som sänder dom dit, med upprepade slag mot huvudet så deras vidriga små ondskefulla hjärnor rinner ut på marken och blandas med deras blod som rinner från alla tänkbara ställen på deras ondskefulla små kroppar, och medans deras ondskefulla själar, om dom nu finns, brinner i helvetets, om det finns, eldar, så hoppas jag dom minns smärtan dom kände innan dom dog, och fortsätter känna den, medans elden slickar deras själ utan att förtära den, bara för bränna den och ge dom evig smärta tills tidens slut.

J A G H A T A R D O M