svart blänkande hat och röd lysande ilska

jag satt o kollade på film inatt. Equilibrium. Bra film. ja, lite gammal, men jag gillar filmer som har lite orwellianska toner, fullt med förtryck och övervakning.
Bara för att få se hur fel det kan bli.
the road to hell is paved with good intentions, o det stämmer. ofta i sånna här filmer är grunden klar, och tanken är god, men det går åt helvete på vägen, för att det går inte att göra lite av det, utan det dras längre o längre in i skiten, sen har dom ett fullblåst facistsamhälle där myndigheterna övervakar vartenda steg du tar.

jaja, det var inte det jag skulle prata om.

det är en scen i filmen, där polisen stöter på en flock hundar som rebellerna har, och skjuter dom.
ljudet, gnällen, när dom sköt hundarna(jag klarar inte av sånt, får tårar i ögonen direkt) väckte minnen av ett filmklipp som cirkulerade på internet för ett tag sen, 2 stycken, jugoslaver tror jag det var(inte för att det spelar nån roll) hade en katt i en bur och hällde bensin på den och tände på...
Eller amerikanska soldater i Irak som plågar hundvalpar.

jag var tvungen att pausa filmen, för det hatet som vällde upp ur mig tog all min koncentration och mycket av min energi att trycka ner.
jag påmindes om allt jag har hört, sett eller läst om djurplågeri, och hatet växte sig bara starkare och starkare.
jag är fortfarande utom mig av ilska, och fick jag tag i en såndär jävel så skulle jag slå ihjäl den jäveln.
ja, SLÅ IHJÄL. jag skulle göra det utan tvekan, utan ånger, utan skuld. för en människa som plågar ett djur för sitt eget nöjes skull avverkar rätten att vara vid liv.
eller... jag vill göra det iaf. i varenda liten del av min kropp känner jag hatet, och jag vill göra det. dock tror jag inte jag skulle kunna ta mig förbi spärren jag har i hjärnan, som knappt tillåter mig att slå någon. om jag nu lyckas med det så mår jag dåligt efteråt.

men... att få ta något hårt, som ett järnrör... o metodiskt, hårt och känslokallt få slå livet ur ett sånt as, o fortsätta slå tills man är trött vore... underbart, euforiskt, för dom har verkligen inte nån som helst rätt längre.

Jag kan för mitt liv inte förstå, vad som... hur en människa kan få för sig att dom har rätt till att göra något sånt. hur tanken ens kan slå rot.
ja, människor är idioter, men det räcker inte. det är inte förklaring nog. det...
nej...
dom kommer förevigt brinna i helvetet om det finns något sådant, och får jag som jag vill så är det jag som sänder dom dit, med upprepade slag mot huvudet så deras vidriga små ondskefulla hjärnor rinner ut på marken och blandas med deras blod som rinner från alla tänkbara ställen på deras ondskefulla små kroppar, och medans deras ondskefulla själar, om dom nu finns, brinner i helvetets, om det finns, eldar, så hoppas jag dom minns smärtan dom kände innan dom dog, och fortsätter känna den, medans elden slickar deras själ utan att förtära den, bara för bränna den och ge dom evig smärta tills tidens slut.

J A G H A T A R D O M