Jag är sjuk, mår rätt dåligt, men kan inte sova på fel timmar, alltså natten. så jag har varit vaken, relativt sysslolös dom senaste timmarna. så jag hittade ett projekt. en gång för längesen, så hängde jag med ett par vänner till Ikea. där införskaffades, bl.a, ett litet fult mjukisdjur. jag har visat honom här förr. seglem von gröhnstehn.
han har suttit på min gardinstång. det gör han fortfarande.
men nu har han fått solglasögon också. jag hade ett par piloter, som efter 2 års konstant rättböjande slutligen gav upp o ena va hetere... skalmen?? den där man sätter bakom örat, gick av.
solglasögonen har återigen kommit till användning
så det har jag nu sysslat med ett tag. jag vet inte hur länge redigt... men det tog längre tid än det borde ha gjort. tog tid o hitta, o fixa till, fästmaterialet. det gjordes med påsförslutare, som jag hade bränt bort plasten på.
ja... iaf, nu sitter dom på plats, o han hänger nu o ser ännu mer bodyguard ut.
(just fan, innan jag började med det här så hängde jag en kråka(en mjukiskråka naturligtvis) i en strypsnara från min gardinstång)
efter jag hade gjort klart det här, o satt o beundrade mitt verk efter jag hade tagit nåra dokumentationskort, så började jag fundera... vem gör sånt här på natten egentligen? vem sitter nattetid o fäster ett par solglasögon på ett mjukisdjur, ett jävla fult mjukisdjur, från ikea, för 49 spänn? o har detta mjukisdjur att vaka över rummet ??
kan det vara så att jag är ite sjuk i huvet? alltså, när jag gör sånna här saker känns allt normalt, och egentligne efter också. men jag kan tänka mig hur gemene man skulle se på saken, och chansen finns att en del skulle tycka att jag är en smula sjuk, att jag inte mår helt bra.
jag tycker själv att mitt beteende är helt normalt, men... ja... det tyckte säkert Josef Fritzl att hans var också.
men men... jag trivs rätt bra med min galenskap, om det är en sådan, för den är en del av det som blir jag, och vad det verkar(detta baseras på att den underbara skaran runt omkring mig jag har privilegiet att kalla vänner finns och stannar) så är jag väl inte en alltför svår person att umgås med.
so i guess i'll hold on to it.
Tjipp, o välkomna till Kalla fakta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Galenskap är inte alla förunnat och i rätt dos så är det nog bara nyttigt. Att inte ha samma perspektiv på allt som alla andra gör ochså att man kanske kan se lösningar som inte andra ser, vem vet din galenskap kanske fixar alla miljöproblem i världen en dag, då kan du titta tillbaka på din "bodyguard" och tycka att det var jävligt vettigt att vara galen, lite iaf :)
Håller med föregående talare.
Och vad som är normalt eller inte, det är faktiskt lite subjektivt. Det har med perspektiv och förhållningsregler i/till tillvaron, självuppsatta eller allmänna.
Tycker inte du ska vare sig skämmas eller oroa dig, utan tillåta dig att göra det som känns rätt för dig just nu. Det skadar ju ingen annan att du sitter uppe nattetid och meckar. Om du gör något som känns vettigt för dig gör du ju något kreativt av tiden - jämför dig inte med andra.
Det är ofta en styrka att orka, våga och kunna vara lite annorlunda. Så tillåt dig vara det.
Oroa dig inte för vad andra tycker, det är ju du som lever ditt liv och det är din lycka och ditt välmående det handlar om. Och både för själkänsla och välmående - det är bättre att sitta uppe och göra något kreativt som känns rätt för stunden, och lyckas med det, än att ligga i sängen och vrida och vända sig och känna sig misslyckad och oroad för att man inte klarar av att sova, "som alla andra". Alla sover inte ändå - pratade med en person häromsistens som hade en "insomningstid" på över två timmar. Om alls. :)
Nej då kan jag nog sluta oroa mig. inte för att jag har varit direkt orolig, bara lite fundersam. ibland händer det att man börjar ifrågasätta och undra "vafan håller jag på med?"
men oftast är det bara all good alltihop.
oh insomningstid på 2 timmar, jag är inte ensam alltså. jag brukar ligga där nånstans också.
Skicka en kommentar