jaaa... man får ju inga roligare nyheter direkt. det ser bara sämre o sämre ut.
well... det lär visa sig hur det blir, men... det börjar se brunt ut. asså, jag är ju ändå fast anställd på konsultfirman, men... fler o fler företag ser det juh dåligt ut för... så antingen, hittar dom nåt åt mig. o det kan antingen va bra eller shite. eller så blir det arbetsbrist. igen. det får vi se. framtiden lär utvisa det hela. inget jag tänker sia om, för jag vet inget egentligen, men jag får va beredd på det värsta så det inte kommer o biter mig i röven.

hamen. osså... börjar man inse nåt som man var rädd för men som man hoppades inte skulle va sant.
jag var rätt nöjd över att det började släppa, men... så givetvis så kommer det nån annan som man får upp ögonen för istället. lika jävla onåbar som alla andra har varit.
varför kan jag inte hitta nån som jag har en suck med? varför ska jag konstant sätta mig i dom situationerna som jag vet gör att jag mår dåligt? vad har jag för problem? är jag så förlorad att jag måste må dåligt för att saker ska fungera? uppenbarligen, det håller ju inte att må bra alltför länge.

ser man det så så kanske det vore bra om man tappar jobbet. då kanske det kvävs innan det har hunnit fästa sig, för då skulle jag inte träffa henne.

ass...