lite dag för dag

är det något inom mig som dör. lite för varje dag som går, försvinner ännu en liten bit av det. jag vet inte hur mycket av det som finns kvar, men jag tror inte det är mycket.
det glöder inte lika starkt nu som det gjorde förr, långt ifrån.
om inget händer som tänder upp det igen så vet jag inte... hur länge jag står ut.

det är mitt hopp. mitt hopp över mig själv, mitt hopp för världen, mitt hopp för allt.
lite mer för var dag.
om det det tar slut, vad händer då? kommer jag hitta en anledning att hålla mig kvar, försöka få lite av det tillbaka, eller kommer jag ge upp helt?
jag vet inte.

allt är bara...