tisdag 13 november 2007

Så...

Gött, det funkade. då kan jag göra det från jobbet också :) istället för att behöva maila hem o lägga upp det när jag kommer hem.

men men.
Är hemma idag. var hemma igår med. ont i nacken. that sucks. well well, jag ska kunna jobba imorrn. ja, i vilket fall, oavsett hur det är så ska jag jobba imorrn. jag vill inte vara hemma, det var ett svårt beslut att ta att vara hemma igår och idag. men jag tror inte bärande skulle vara speciellt bra, o kan man inte vrida huvudet så är man rätt farlig när man kör bil, o det gör vi en del.
så nu sitter jag här, dricker te o funderar.

funderar på hur man kan bete sig.
Det är som så här... det finns en flicka. som jag tycker väldigt mycket om. saken är, att jag har inte sagt detta åt henne, och således vet jag inte om hon vet om det.
Tjejer har en förmåga att veta sånt ändå, så det är inte omöjligt att hon vet. eller iaf visste det då, då vi jobbade tillsammans.

Men... jag vill ändå säga det, för att få det sagt. för att slippa ha något osagt ligga o koka i mig. Jag är på det fulla medveten om att vad jag än säger, så kommer det inte leda nånstans, men det är just det att inte ha något osagt pyrandes i mig.

Jag har sagt en sånhär sak en gång förut i mitt liv. Det dröjde tre år innan jag lyckades, och det var till en person som jag kan prata om allt med.

med den nuvarande har jag inte riktigt en sån relation, även om vi kanske har pratat lite djupare än bara jobb nåra gånger under tiden vi jobbade tillsammans. Inte för att jag inte skulle kunna ha det, men... vi pratar knappt

Frågan är hur. Jag har direkt ingen kontakt med henne nu som sagt, utom nåt sporadiskt mail på facebook, och jag är inte riktigt personen som pallar att mitt ur det blå fråga nån ifall dom vill ta en fika. Kan man skriva en sån sak?
Nåt i mig säger att man inte gör så. En vän säger att "så kan man göra", o jag borde lyssna på henne. Men så snart jag försöker skriva det till personen ifråga så tar det emot. Just nu sitter jag fast o jag vete fanimig inte hur jag ska få det ur mig till henne.

Borde jag bara glömma det o låta det gå över?

Inga kommentarer: