sorry... men jag måste...

Kanske inte skulle skriva det här egentligen...
visserligen är det känt sedan länge, men... vill egentligen försöka prata om det så lite som möjligt.
men emellanåt vill det ut.

jag har trillat dit igen. det känns som det iaf.
Trots korta eller långa "uppehåll"(när någon annan olycklig har haft oturen att råka ut för mitt... tycke), så har det aldrig riktigt försvunnit.
det har alltid funnits där, långt inne, redo att dyka upp igen.
det håller sig alltid kvar.

o det kommer det nog göra länge till.

det önskade slutresultatet har alltid varit långt borta, men dom andra gångerna
har även orsaken varit det. det är det inte i det här fallet, så därför antar
jag att det lätt återvänder igen.
o det kan jag knappast ändra på. jag varken kan, eller vill.

men jag vet inte vad jag ska ta mig till. jag vet inte hur jag ska...
jag kommer ingen vart med det.
jag kan itne agera på det heller. inte för att jag riktigt vet hur jag skulle
göra det även om jag kunde...
men... jag vet att det inte skulle bli speciellt bra. så jag kan inte göra
så mycket annat än o sitta här o känna det. men är det så det ska vara, så
är det väl så.

jag kan iaf vara öppen med det, det är alltid nåt. jag försöker att inte vara
det för ofta, men ibland måste det ut som sagt.

*sigh*... arse...