...and the skies are grey

heh. jag håller på o testa ett program för att se om det kan väcka en död pixel i min skärm.
man måste ju ha igång skärmen för att det ska funka, så för att ljuset från den lockande skärmen inte ska störa nmig när jag försöker sova, så satte jag ett par kalsonger över.
först efteråt så insåg jag...
yes, i have underwear that fits over a 22 inch widescreen. damn my ass is big.

men det ser lite komiskt ut. ska nog börja med det på lan. gå o lägga mig, men först sätta ett par kalsonger över. rena givetvis.
bara för att... jävlas med folk.
det kommer säkert bli en grej jag fastnar för också. precis som att äta äpple med gaffel. jag började med det för att folk skulle undra, sen fastnade jag för det o äter jag äpple nu, så vill jag helst ha en gaffel. o det måste vara gröna äpplen.(man blir såndär när man jobbar på ett callcenter(nåt måste man ju skylla på...) )


jag är trött på det här. trött på vardagen. jag vill inte mer.
less på att bara vara. på ensamheten(som jag själv skapar mig och fortsätter skapa mig). på att knappt ha nåt socialt liv alls.
fan... det är knappt att jag umgås med mina vänner. skulle det inte va för att grannen kom ner hit o drack kaffe(grannen är en av mina äldsta vänner), så skulle jag närapå va helt isolerad. förutom jobbet då, men det är skillnad.
Nog för att jag har folk på jobbet jag gillar, o även en av mina nära vänner, så är det inte riktigt samma sak. på jobbet så... jobbar man.
men jo, grannen kommer ner.
o det är väl där en stor del av det hela ligger. nåt jag vill ändra på egentligen, men inte kommer mig för. det är mina vänner som håller kontakten med mig. hade det vart upp till mig hade det nog fan inte blitt nåt av det. emellanåt kanske, men...
fan, jag skulle ju bli socialmonstret numero uno när jag flyttade till skövde. umgås med mina vänner tills dom spydde på mig.
men nerå... det blev inte så. varför inte? jag vet inte.
well, ja ghar ju vänner som håller kontakt med mig, o det är jag väldigt väldigt glad för.
men en dag kanske det kommer till att dom inte orkar bry sig mer. för att jag inte ger nåt tillbaka. nu tror jag inte att det kommer hända, jag går inte o tror att mina vänner droppar folk. då skulle jag inte ha speciellt höga tankar om dom, o så kan man inte uppföra sig mot sina vänner.
men det är ju ändå en rädsla. det skulle vara något jag inte skulle klara av.
rädslan för det kommer ur att jag vill förändra det. men jag vet inte hur jag ska förändra det.
det är ju inte svårare än att jag faktiskt lyfter telefonen.

heh, osså funderar jag på att flytta från stan. hahahaha hur skulle det bli.
jag skulle få ännu mindre kontakt med dom här i stan o i mariestad, o frågan är om jag skulle göra speciellt mycket för att va social dit jag flyttade. det e gbg som lockar, o där har jag nåra, men... som sagt, vill ju till att man faktiskt gör sitt.

well, det enda som finns är att ändra på det. jobba med det. det är det enda jag kan göra, för ingen annan kommer göra det åt mig.