shitsandwich keeps growing

Ja...
bilen blev svindyr. motorbyte, så nu är jag utan bil.
polaren köpte den för kostnaden av felsökningen.
känns gött att få 300 spänn för en bil som kostade 45k för 2 år sen.
men men... kan inte tänka mig att allt för många skulle köpa en bil utan motor för nåra större summor, o då skulle man säkert få ordna frakt dit också, så det var lika bra.
men det är ju det. har fortfarande ett lån att betala, o öka på det känns sådär...
blir till att jaga en ny. får väl se vad det blir för nåt.
kewk äre iaf.

annars då?

jorå... lika livlös som alltid. nej, jag har inget liv, knappt nåt socialt umgänge(mitt eget fel) o inte mycket annat.
önskar emellanåt att jag kunde vara ett sånt där socialmonster som kan gå ut på puben o träffa massa folk, o kanske tillomed folk av det motsatta könet.
men nej, det går inte för sig. jag kan inte. hamnar jag i en sån situation så tystnar jag, kryper in i mig själv. skulle gärna kunna sitta o småprata om allt o inget, men det funkar inte.
om nån annan inleder pratet, då kan det gå, men jag kan aldrig inleda det. jag kan aldrig ta kontakt.
skulle det vara upp till mig så skulle jag inte ha nåt socialt umgänge alls.

det är nåt som gör att folk tar kontakt med mig, o behåller den.
jag vet inte vad det är, men jag är jävligt glad för att dom gör det. skulle det va upp till mig så skulle inget alls ske, o jag skulle få gå ensam helt o hållet.
men jag har uppenbarligen nåt som tilltalar människor, iaf som egenskap av kompis/vän/whatever.
o det får man väl vara glad för.
fan vet vad bara. jag kan då inte se nåt.
jag vet vad folk brukar säga till mig, men jag kan inte se det själv. kan inte tro på dom. vågar väl inte tro på dom.
men om jag lyckades förstå vad så kanske det skulle öka självkänslan något, o det skulle inte vara nån nackdel
självkänslan lyser igenom, det vet jag. noll självförtroende syns, o en person som gömmer sig är inte speciellt attraktiv(inte för att jag är det ens om jag skulle vara självförtroendet själv, men det skulle iaf hjälpa till)

nej jag vet inte...
alltså... på ett sätt äre förbannat skönt att vara singel. den friheten det innebär är närapå omöjlig att få i ett förhållande, men... fan vet om den friheten väger upp ensamheten.
nu är jag väl inte ensam så direkt, har som sagt mina vänner, o bekanta. o det skulle bli bättre om jag faktiskt tog mig lite tid o ringde nån av dom, o kanske såg till att umgås mer med dom.
men... det är en annan sorts ensamhet. en... djupare ensamhet. den som märks när man hamnar i en situation när det är par i ens närhet. eller som man märker på kvällen när man lägger sig i en kall tom säng. eller dom där regniga, tråkiga dagarna när man inte vill göra annat än o sitta i soffan o kolla på en film. eller... ja. eller vad som helst.

det underlättar ju inte direkt heller att man för tillfället känner saker för nån som man vet är... omöjlig.
ah well... hade det inte vart henne så hade det vart nån annan.

nää...