det första man märker är hur man fryser.
nej, det har inte med att fönstret är öppet att göra. man fryser långt in i... ja... det som en del kallar för själ, det känns olustigt. man känner den råkalla vinden av förtryck blåsa in, hur det smyger sig på.
och man sörjer.
man är rädd.
rädd för vilket samhälle det är påväg att bli.
vi kommer inte se en våg av förtryck svepa in över oss nu, varken det här året eller nästa. men hur är det om 10 år?
jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva något sånt här i vårt land under min livstid.
Ja, Moder Svea, gammal är du, men fri är du inte.
Men fortsätt såhär, och du kommer få se ditt folk resa sig upp och skrika i avsky
en svensk tiger inte och tar emot hur länge som helst. fler och fler av oss börjar få nog.
Vi kommer att resa oss upp, och som meteorregn kommer dom att lysa upp himlen
En liten tuva kan välta stora lass, en molotov bränner lasset till marken
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar