here it comes again

Hamen. som en blixt från klar himmel kom den.
idag äre fanimej vår på riktigt. träden börjar bli gröna, det växer vita blommor i dom kommunala gräsmattorna, o det växer pattar på töserna.

jag gillar inte solen, men jag trivs ändå bättre nu. solen är jobbig, ja, men solglasögon hjälper. det blir varmt och svettigt, men på ett sätt tycker jag det är skönare att gå o bli svettig när det är varmt, än o gå o bli svettig när det är kallt.
har alltid hatat o bli svettig när det är kallt runtomkring en. det är otrevligt. det är inte skönt, svetten hänger sig kvar, o man fryser, medans man svettas.
på våren/sommaren så känns det iaf rätt att man svettas som en gris. speciellt när man går klädd som jag. året runt så går jag i svart tshirt, svarta jeans, svarta kängor och svart skinnjacka.
sen äre kallt så kan jag ta på mig en långärmad tröja. svart.
på sommaren blir allt det svarta en smula varmt, men... ja. det får man ta.

o solglasögon. jag trivs i solglasögon. solen sticks inte, o har man rätt solglasögon så är allt perfekt. man måste hitta dom som är perfekt för en själv. för mig, då jag är uppvuxen och uppfostrad i rockens värld(punkrock, hårdrock, rock'n'roll) så är piloter det som gäller.
dom är snygga, sen är dom bekväma att ha på sig, och dom täcker bra. och dom är bra för dom döljer förlupna blickar ner i urringningarna på töserna.
för av nån anledning är det visst fult att titta ner i en urringning. då är man en snuskhummer. jag förstår inte. om töserna inte vill att killar ska kolla, varför har dom då urringat? jag har hört många förklaringar på det, men jag tror på väldigt få. den enda jag finner riktig är just för att visa upp det man har. för att dra till sig blickarna från killar, och för att göra andra tjejer avundssjuka. precis som killar klär sig i tajta tröjor, gärna med väldigt korta ärmar för att visa upp sina muskler(om dom har några, jag har inga så jag klär mig inte så), samma anledning. tinga ett högre pris på köttmarknaden som livet är.
då anser jag, att man får leva med att killar tittar.
jag säger inte att en tjej ska bli antastad för att hon visar överdelen av brösten, absolut inte. men lite blickar får dom leva med. oftast är blickarna av uppskattning inför det man ser. få saker är så vackra som en kvinnokropp, och brösten är kronan på konstverket. spelar ingen roll vilken storlek dom har, det är det faktum att dom finns där som är det viktiga.

heh. nu kom jag o tänka på högstadiet, och det stora vattenkriget som alltid blev dom sista dagarna.
många tjejer klädde sig i vitt dessa dagar. en vit tunn tröja har vissa egenskaper som killar uppskattar väldigt mycket. dom blir genomskinliga när dom blir blöta. så... gissa över vilka väldigt stora mängder vatten hamnade.
Dom blev lika förbannade varje gång. Jag undrade varje gång, vafan räknade dom med.
Givetvis hade dom rätt i att ha på sig vilka kläder dom ville, utan att vi killar egentligen hade nån rätt att göra som vi gjorde. men vad hade dom räknat med? en hormonstinn tonårskille med hink vatten i handen, ser en tjej med vit tröja, och känner till dess egenskap. vad händer? flickan blir blöt, killen fnittrar för att tuttarna syns igenom, och flickan blir skitförbannad.
givetvis så är det deras rättighet att ha på sig vad dom önskar, men det finns bättre val under sådana dagar, rent taktiskt. ah well
(nej, jag hällde aldrig vatten på nån tjej. eller jo... en, men hon... i dunno. hon tog det på rätt sätt o började inte försöka mördelisera pungen på en)

sen är den här årstiden en smula jobbig. överallt ser man folk som är kära i varann, och vackra lättklädda flickor överallt. folk vistat ute oftare, och hela årstiden är som gjord för att ta kontakt, träffa nytt folk, och kanske binda ett band med någon.

för mig så leder vårkänslorna mest till bitterhet. jag blir itne bitter på paren, eller på dom lättklädda flickorna, utan på mig sjävl. för att jag aldrig vågar ta den där kontakten. det är ju inte direkt så att chanserna aldrig dyker upp, eller lämpliga "objekt" inte visar sig. tvärtom, det händer hela tiden. men jag gör på samma sätt varje gång. tittar ner i marken, och väntar tills tillfället är tryggt utom räckhåll, för att sen titta på hon som det kanske kunde ha blivit något med på avstånd, medans hon går hand i hand med någon annan, som vågade ta steget. som inte lyssnade på tvekan, som inte lät rädslan och fegheten ta överhanden, som inte stog kvar i bakgrunden. bah
nåväl... it's not like i'm not used to it...

nåväl, i vilket fall som helst, now's the sweet times. nu äre varmt, o snart är kvällarna underbara, o man kan sitta ute o dricka bärs i solen. suhweetness to the max