Stor hög me'...

Tidigt o fint, runt 10, åker jag in till centrum för att handla.
Först till bolaget.
Urk... Gå igenom stan. jag är livrädd.
Kan itne slappna av.
Jag tror många tror att jag försöker se tuff eller farlig ut när jag går på stan. det försöker jag inte. Det är en kamp mot rädslan. Mot viljan att skrika.
Blicken flackar för att jag itne vill släppa vaksamheten. jag måste hålla koll på vart alla mänskor är.

Nåväl... Jag får mina öl, går tillbaka till bilen, sen blire Willys.
Fy fan. Jag hatar affärer. alla affärer tamehfan.
Mänskorna dom... "jaaa jag ställer min vagn här på den här sidan gången, sen parkerar jag mitt FETA arschle mellan vagnen och hyllan så jag står riktigt fint ivägen för alla". jävla... KLÖBBHÖVVEN!!

Jaja, jag får mina varor, och går ut. Känner mig lat så jag tänker ta hissen.
Går in i hissen och ser en stor hög med lera.
Jag tror att det är lera iaf, tills jag känner lukten.

Det är dynga... avföring. skit. mänsklig jävla skit! Fy fan.

Asså... vafan driver en människa till att skita i en hiss?
Jag har vart rejält skitenödig flertal gånger, jag vet hur det är, och jaaa... jag har nog hukat mig på ett och annat ställe som inte är helt rätt. som en buske... eller en park...
Men, om jag skiter på sånna ställen., vilket är nåt¨jag inte gärna gör kan jag tala om, så ser jag till att skiten är dold så så få mänskor som möjligt skall störas av den.

Detta var en hiss, till ett parkeringhus, ett stort sådant(givetvis i relation till staden). med flera affärer i direkt anslutning. about as public as it gets. O helt fel ställe o skita i.

Fy fan...
asså... jag hatar folk...

Pump up the jam

Så här sitter man, tidigt på morgonen en lördag, o lyssnar på gamla 80talsdängor. det kan inte bli mycket mer lysande. faktiskt.

Lyckades inte med det där "sova" som alla pratar om, och nu, när tröttheten börjar bli stor så bestämmer jag mig för att få till dygnet igen inför jobbstarten.

måste försöka ta mig o fixa lite handling. kan va lite småtrevligt o iaf ha lite bröd hemma. konservburkslagret behöver lite påfyllnad också. o frukt. o lite annat.
jag hatar o handla...

o bärs. måste ha bärs. ett par till nyår, o ett par från idag till dess också.



Idag får jag förhoppningsvis mina kladdiga små fingrar på en kamera också. En vän skall till jönköping, o PCCITY har en kamera jag blev sugen på. billig, men verkar bra för det priset. bara hoppas att dom har den i butiken. om inte får jag väl beställa den... men det är så mekkigt o beställa, för beställer jag nåt måste jag se till att det itne blir hemleverans. för posten är IDIOTER och lämnar paket utanför dörrn. det har hänt 2 gånger, fiiint. just fan... skulle ju ringa dom o fråga vad dom pysslar med. imo vore det bra om det jävla oskicket slutade och brevbäraren fick en brinnande kotte uppkörd i röven.

nåväl. ska väl fortsätta sitta här o lyssna på musik o surfa omkring o drömma om det jag vill ha men inte kan få.

tjipp

Oh hell…
Idag är ingen bra dag alls.
Fick information igårkväll som rörde till det rejält.
Samtidigt som det gjorde mig väldigt glad, så sparkade det mig till marken med en känga helklädd i stål.
Det var 2 saker som sades, eller det var 2 saker som var huvudsaker. Det ena gladde, det andra sparkade.
Och nu vet jag inte… nu står jag villrådig. För samtidigt som jag vill le, så är det något som gnager inombords, rejält.

Det lämnade mig sömnlös inatt, funderandes på hur jag ska klara av det.

O där har vi något. Hur jag… det är INTE MIG DET HANDLAR OM! Jag är sekundär. Jag ska vara glad för att beslutet förmodligen är taget och det är klart hur det skall bli

Borde vara glad över att beslutet kommer, med största trolighet, skänka lycka.
ENBART
Nåt annat skall jag inte känna.
Men så kommer den egocentrerade delen av mig fram och visar sitt fula nylle, o frågar "men hur skall du klara det?" jag vet inte… jag vet inte…

Jag ser inte fram emot det kan jag säga, om det sker. Vilket det har stor chans att göra.

Well… det är så det är.
Jag skall, oavsett, ge en stöttande hand, när helst det behövs, hur länge det än behövs. Jag skall le för den lycka som kommer, och säga att jag är glad. För det är jag.

Men… jag hoppas jag ursäktas om jag fäller en tår eller två i hemlighet… när jag är ensam...

//stoffe

Fy fan

Tröttheten sluter sig som ett mörkt, tätt täcke runt mig, stressen kommer rasande ner över mig och så gör även osäkerheten på om jag passar in.

Jo, jag sover skitdåligt. är skittrött. Jobbet är just nu stressigt, och när dan är över har jag ingen aning om vad jag har gjort. känns inte som att jag har gjort nånting.
saker lägger sig på hög, köerna växer, uppgifter blir röda, användare ringer och undrar.

jaja... jag får fortsätta försöka göra mitt bästa.
men det lär inte bli bättre för min del just nu. min installationskollega ska jobba med annat på deltid. inte jättemycket borta, men 2.5 timmar manfall 3 dar i veckan kan påverka en hel del.

nåväl, nånstans, i framtiden, så kommer trycket minska, tror jag. men just nu sitter jag, när jag har kommit hem, och axlarna dras ihop och uppåt. jag är spänd. Har halsbränna varenda dag nu, o jag tror det är stress som skapar den.
nog för att jag kan ha halsbränna rätt ofta, men inte varenda vardag just mellan 8-17, men tomt på helgerna. det händer inte...

well well. just soldier on. that's the key.

Damn

There's no way out.

I got some kind of hate,
I got some kind of hate,
I got some kind of hate and I hate the whole human race.

I got some kind of hate,
I got some kind of hate,
I got some kind of hate and I hate the mother fucking human race.

So let's go...

Y'know I got some bad ideas burning deep in my black heart.
Well, evil is as evil's gonna do now
Y'know I try to do my part. .. HA HA!
And I'm a time bomb tickin'... BOOM!
I been tickin' to the sounds of the rock and roll... OH NO!
I think I'm gonna explode... OH NO!
I THINK I'M GONNA EXPLODE!

You call me anti-social, well you're fucking right!
'Cause I hate this goddamned world and everything in sight
and every one in sight.
You call me anti-social, well you're fucking right!
'Cause I hate this mother fucking world and every mother fucker in sight!

I got some kind of hate for the human race.
I never found a place in the human race...
Maybe it's too late for the human race.
I never found a place in the human race...

Sometimes I wish I could just turn my back and run.
Just turn my back and run away.
Sometimes I feel like I just gotta gotta get a gun
and reach the top of the world my own way...
//Blood For Blood - Some Kind Of Hate

När jag ser på den här världen, och allt som händer i den, blir jag så arg, och så ledsen att jag vill slå någon, eller något, sönder och samman, samtidigt som jag vill sjunka ner på knä och gråta tills inga tårar finns kvar.

Jag vill göra någonting, men känner mig så jävla maktlös inför allting. Så jävla maktlös att jag blir förstenad. jag hatar att känna mig maktlös.

Ilskan som finns i mig är så stor att den inte kan komma ut, allt vill ut på samma gång, tillsammans med min sorg, det fastnar i halsen och kväver mig, tills jag äntligen lyckas svälja den. Den återgår till den plats den kommit från, och där växer den sig för varje gång större och större. Jag räds den dagen det blir för mycket, och jag hoppas och ber till vad nu en person utan tro kan be till, att ingen, speciellt inte någon jag tycker om, kommer ivägen. För vad som kommer att hända vet jag inte, men jag är rädd för att det kommer bli otrevligt.
Jag kanske målar fan på väggen för ingenting, det kanske inte alls blir för mycket, jag kanske inte alls exploderar. men jag är rädd för det...

Framsteg

Har jag gjort. jag är nästan stolt över mig själv.
1. Jag ringde till vårdcentralen ang. sömnen. läkare skulle ringa mig imorrn. han fick förhinder, ska ringa 19e december istället. wopdedo.

2. jag sa till flickan jag är kär i att jag är just det. i henne.

det första trodde jag aldrig skulle hända. inte det andra heller. But i did it, and it feels good.
inget av dom har ändrat nåt än. framförallt inte nummer 2, men... det känns ändå bra att det är in the open.
och, jag blir bättre på det. förra gången jag var kär i någon så tog det tre år innan jag sa nåt.
nu tog det lite mer än 2 år. bara. så jag behöver bara bli kär ett par gånger till så kommer jag kunna säga det direkt.

Stora framsteg